Vardagsbetraktelser

Tekniken tar över mitt liv. De här senaste dagarna utan dator har varit smått hemska. Jag vet inte riktigt vad jag brukar göra med den men nåt måste det ju vara. Jag sitter hemma och saknar den lite på kvällarna. Igår spelade jag gitarr framför Efterlyst, kändes produktivt på något vis. Jag frågade Tomas vad han gjorde nyligen när han fick en häst i sin dator. "Jag köpte en pipa och började läsa böcker" svarade han då. Läsa böcker, ett analogt nöje - på min ära, fan vad jag ska läsa böcker den kommande tiden. Jag håller på med två stycken för närvarande, en på jobbet och en hemma. Hänger med Simon Kernick på jobbet och hemma väntar Klas Östergren.

När jag får tillbaka min dator ska jag påbörja PROJEKTET.

Kärlek till musik pt 2

Pappas telefon ringer.
Jag: Vilken osmaklig telefonsignal du har.
Pappa: Vadå? Det är ju Hoedown med Emerson lake and palmer!
Jag: öh, jaha...
Pappa: Den är baserad på ett klassiskt stycke.
Jag: Vill du bt:a över den till mig?
Pappa: Ja!

Nu har vi samma ringsignal, jag och min far - osmaklig och härlig är den.

Datordöden

Jag förbannar alla dessa gånger jag har sagt saker i stil med "min dator går som en jävla klocka" eller "jag har aldrig haft några problem med min dator". För att dra en Riketparalell kan man säga att all denna självgodhet har straffat sig, saker börjar rämna. Min dator dog i fredags, eller kanske bara hamnade i en ganska djup koma. Den är ju för fan stendöd (referenserna står som spön i backen), nästan som för att håna min överdrivna självgodhet. Min näst intill förmätna inställing till saker som fungerar kommer tillbaka och bitch slapar mig i ansiktet gång på gång. Nu har 2008 och jag hamnat i krig på allvar. Jag ska skaffa en ny, en bättre snyggare och starkare - en man kan lita på.

Roadtrip

Tog bilen (lyxöverflådaudin) och plockade efter några smärre missöden upp Dega på Gärdet. Vi satte kurs mot Uppsala och hittade dit utan några större problem, bortsett från att jag var fruktansvärt kissnödig den sista biten. Hängde hos Pesa en stund och fick lite program och samtal. Nekade kaffe, vill ju inte vara upptjackad hela natten när man ska jobba tidigt, ja jag är en mes. Käkade på Max. Styrde kosan mot Knutby, tänkte turista lite. Helt plötsligt gick det upp för oss att vi hade åkt helt fel. Bytte destination till Arlanda. Gick in på inrikesterminalen och insöp atmosfären. Jag gillar känslan, det kändes som att vi skulle åka någonstans alternativt väntade ett kärt återseende. Inget av detta var fallet men känslan var i vilket fall som helst stimulerande. Åkte hem med nya krafter. Det är så lätt att göra vardagen lite mer spännande - att man inte tänker på det oftare är skamligt, slöseri med tid.

Internet

Internet är lite som kranvatten, man fattar inte hur bra det är förrän man är utan. I synnerhet på jobbet.

Den här tyskan.

Det här bilden får representera en diskussion vi hade på jobbet. Alla vi frågade (övervägande heterosexuella män) trodde att hon var lite snyggare än hon var i verkligheten, Christine Schürrer aka tyskan alltså. Det var den uppfattningen man fick när man bara såg henne med blurrat ansikte. Rent statistiskt alltså, de deltagande i min lilla undersökning var dessutom inte så förskräckligt många.

Jag tycker att det är fruktansvärt intressant på flera sätt med denna tyska kvinna. Jag förstår inte hur de kan avgöra att hon inte är psykiskt störd när hon vägrar svara på frågor. Allt annat talar uppenbarligen för att allt inte skulle stå rätt till där. Nu sitter jag visserligen bara och tycker utifrån vad jag läst i tidningar och nyss sett på Efterlyst. En liten hobbyexpert är vad jag är. Att jag tycker att det är fasligt intressant var vad jag ville få fram. Så mycket frågor och så lite svar. Vems var hårtussen? Vems var den andra hårtussen? Varför skulle hon titta på runstenar? Vem åker till Arboga för att titta på fornlämningar över huvud taget?
Nä nu får jag allt ta och krypa till kojs, ska upp och vara duktig om några timmar.

Blogg-blogg

Jag har börjat läsa random folks bloggar, och gilla det dessutom, ibland hittar man guldkorn. Något som har slagit mig är att det är fördelaktigt med korta inlägg, allra helst om man hittar någon som har skrivit ett tag och man vill läsa ifatt lite, det är svårt att orka annars. Leif GW Persson skrev helt sjukt långa inlägg under sin tvåveckorskarriär, men det tyckte jag inte gjorde någonting; nörd.

Jag funderar på att bli lite seriös med den här grejen. Hittills har jag bara hafsat ur mig oigenomtänkta grejer och inte avslöjat adressen för mer än ett par stycken. Jag har trivts ganska bra med att själv gå tillbaka och titta vad jag har skrivit vid olika tillfällen. Kanske är bäst att behålla det på den nivån.

Angående längd på olika inlägg (om vi nu ponerar att jag skulle vara lite mer seriös med den här grejen) så skulle jag vilja lägga upp hela grejen som en Shellac-skiva - ibland är det långt och monotont till förbannelse och ibland fyrar man av ärtiga stänkare. Ibland fattar man ingenting. En skön avvägning helt enkelt. Bilder ska jag iallafall börja lägga in fler av, det lättar upp. Se mitt pingisinlägg till exempel, en föredömlig blandning av text och intetsägande bild - det är framtiden.

Bara en liten parentes: jag har helt glömt hur man använder semikolon, i det här inlägget förekommer ett litet experiment. Ska förkovra mig på området ikväll.