En monolog till

"Sen jag skaffade iPhone går jag på toa ganska ofta när jag jobbar. Idag var jag där fem gånger - en halvtimme varje gång."

Monolog

"Jo vi hade ju ett popband va och körde såhär me cleana gitarrer åsså hade vi audition åsså kom det en töntig långhårig kille å provspelade å vi ba nä det här går ju inte, det var Robert Wells va. å sen kom det en annan kille från upplands väsby som hade moppemusche å vi ba nä dra hem å de va ju John Norum va"

Gnaget och jag

Jag var på derby igår. Det blev lite bråttom när jag skulle gå hemifrån, när jag var halvvägs över gården kom jag på att det var lite synd att jag inte hade vantar och halsduk.

När jag tio minuter senare kom hem till Tomas var stämningen på topp, han öppnade sin ytterdörr och spelade aik-låtar ut i trapphuset medan jag promenerade upp de tre våningarna. Tompa påpekade att jag var lite dåligt klädd och jag klämde ur mig att jag ångrade att jag inte tagit någon halsduk. När han hörde detta och innan jag fattat vad jag gett mig in på sken han upp i hela ansiktet och sprang och hämtade en aik-halsduk. Den såg ju onekligen väldigt varm ut, och det var den.

Jag kände mig inte riktigt som mig själv när jag gick mot tunnelbanan. Kände mig lite avundsjuk på Kalle och Dega som var lite mer neutralt klädda (som jag minus halsduk med andra ord). Det kändes som om jag inte riktigt hade täckning för att ha den där halsduken. Vi stack till ett ölhak i Solna där det var mycket folk och majoriteten skrek med tuffa röster. Där stod jag på uteserveringen och snackade med Tomas kompis Sebbe.

Det visade sig ganska snabbt att halsduken gav en bild av mig som inte riktigt var sann, han började namedroppa en massa spelare och matcher och jag ägnade mig mest åt att flacka med blicken och göra intelligenta inpass i stil med "öh....jaha". Efter ett tag visade det sig att han också var trummis och då gick ju allt mycket lättare, trummor är ett samtalsämne jag behärskar mycket bättre - jag borde alltid ha en halsduk med trummor på. Nu var det dags för match och när vi kom upp på läktaren visade sig halsduken från sin bästa sida när jag trampade stora farliga snubbar på fötterna och de sa att det inte gjorde något. Jag var väldigt övertygad om att det var halsdukens förtjänst, jag såg den lite som en sköld som satt lindad där runt halsen.

Den känslan av mitt halsduksbeskydd satt i under hela matchen, till och med när jag gick vilse efter att ha varit på toaletten i halvtid, jag bara snavade runt på folks fötter och hittade inte mina vänner i den där norra stå-djungeln av svart-gula halsdukar. I slutet av andra halvlek dyker Olsson upp från ingenstans. Han hinner hälsa på Dega innan han får syn på mig med min sköld och utbrister förvånat "är du gnagare?". Det var en retorisk fråga som jag bara kunde besvara med ett rungande "öh....ja...". Man kan ju inte svara "jag bryr mig inte så mycket om sport egentligen, men det är lite uppfriskande med den här grupp-psykosen och jag gillar dessutom att vara varm om halsen", inte där och då iallafall.
Sen blev det en sista öl och lite eftersnack, jag pratade mest om annat än fotboll - saker jag kan något om.

Vilket beteende.

Jag vill bara slå ett litet slag för Tv-beteende. Det är ofta väldigt kul, ibland lite pinsamt, emellanåt puttrar det bara på men det är enligt min mening alltid förbannat underhållande. Dessutom är Ragnar Dahlberg programledare.

Jag funderade länge över hur de på något vis kan få detta att gå ihop (det tanke på den totala avsaknaden när det gäller reklam) och det lite överraskande svaret löd: det gör de inte. De använder (och när jag säger "de" menar jag den där Bring me the fucking riot-kocken tror jag) pengar från andra välbetalda reklamjobb till att producera detta. Nobelt.

Jag är inte heller sen med att tycka att denna produktion är bättre av det mesta som gjorts i svensk humorväg de senaste åren. Jag vet att detta är att sparka in öppna dörrar men jag såg Parlamentet i söndags och jag antar att den serien sänds fortfarande mest för att folk fascineras av hugg i magen-pinsam tv. Det gäller kanske de flesta av svenska komiker, jag har till exempel inte förstått vad som är grejen med Björn Gustafsson (den yngre alltså, den äldre har jag inga problem att se det roliga i).

Det blev lite smått osammanhängande det är men jag vill bara understryka att det här med humor är högst subjektivt. Detta är min sanning.

Nu ska jag fortsätta med ett par projekt innan jag åker och repar, ha en god dag.

En frulle (redan publicerad på fejjan)

Jag inledde med ett par glas äppeljuice då jag var lite torr i munnen av vindrickandet igår. Sen byggde jag upp med ett par skivor rostat bröd med olika sorters ost på, kände mig wild och toppade med lite Keso på den ena. Efter det gick jag på en ganska väl tilltagen omgång scrambled eggs och ett par rädisor som jag spontanlagt på tallriken. Efter det kände jag mig lite rådvill när det gällde hur jag skulle fortsätta. Jag tog ett par skivor ganska grovt bröd med brieost på och ett hårdkokt ägg medan jag funderade. Den sprakande finalen bestod av några pannkakor med lingonsylt innan jag avrundade med lite färsk frukt. Kände att jag behövde ta igen mig lite efter detta kulinariska styrkeprov och tog en kopp kaffe i en fåtölj.

Skylt

En liten stund såg den stora humorn i att även vissa smörgåsar måste meddela bordsnummer när de beställer.

One smokin' mother

På senare tid har en ganska stor del av min tankeverksamhet ägnats åt fenomenet rökning. Jag är själv lite utav ett skeptiskt fan. Man vill ju se det som att man unnar sig livets goda men som en normalbegåvad tänkande människa kan man ganska lätt inse att det inte är så smart att dränka sina lungor i hutlöst dyr tjära. Jag har på senare tid på ett ganska nedlåtande sätt även börjat se det som en white trash-företeelse och tycker mest att det känns onödigt att gå runt och vara beroende av ett gift man egentligen inte har något behov av. Mitt rökande begränsas således till fest (tolkar det ordet ganska generöst) och någon gång då och då när jag tycker synd om mig själv.

Det jag har tänkt på mest i sammanhanget är rökning under graviditet. I Mad men röker kvinnorna som fan när de är gravida. Det är på något vis helt ok då serien utspelar sig i sextiotalets början och man inte visste bättre, + att det är en tv-serie. På mitt jobb röker folk också som fan när de är gravida, inte alla (inte kryckan t.ex) men det förekommer i en utsträckning jag inte trodde fanns 2009.
Jag har lite problem att avgöra om det eller rattfylla är värst. Jag gick till och med för ett par dagar sedan så långt att jag sa att det inte ens var synd om mammor som förlorat sina barn under graviditeten ifall de har rökt under den. Det är klart att det är det, men de får skylla sig själva i ganska bra större utsträckning än ifall de inte hade gjort det. Så förbannat svårt är det inte att sluta röka, speciellt inte ifall man har en bra anledning.

Imorgon åker jag till Paris och röker Pall mall, känner en koppling till två Klas Östergren-böcker.

ps Det är snyggt att röka, snyggare än att äta till exempel en semla (eller ett kinderägg). Cigaretter bjuder däremot inte på några som helst överraskningar i mitten, om det inte är en skummis som har rullat dem förstås. ds