torsdag 28 januari 2010

Masshysteri

Lättar upp med lite musik:

Masshysteri - Istiden from Tredje Advent on Vimeo.


Masshysteri kommer alltid vara väldigt mycket sommaren 2009. Segrar och nederlag (och kanske framför allt cyklande) - allt ackompanjerades av allsångsvänlig punk från norr.

(Filmen har jag stulit)

onsdag 27 januari 2010

Provisionsbaserade problem

– jaha så det är dags för en iPhone nu?
– jag vet inte riktigt, tänkte kolla om de säger nåt på det där mediaeventet ikväll.

Han var en försäljare på 3butiken i Liljeholmen, jag var bara gamla vanliga jag. Han liksom sög tag i mig och började gå på redan innan jag hade hunnit stänga av iPoden (gick runt och lyssnade på couple tracks såklart), vilket innebar att jag inte hörde ett ord av vad han sa men väl en god portion kanadesisk punk av bästa sort. Vad han sade innan har jag alltså ingen aning om men vårat samtal tog avstamp i en fråga som jag försökte utveckla till en konversation jag kunde ha ett utbyte av. Han hade helt andra planer och plockade fram drygkortet.

– vadå, en läsplatta?
– man vet ju inte, det kan ju komma något mer.
– vad har du för operatör nu?
– comviq...
– (stor suck) har du comviq förtfarande??

Här kan tonfallet närmast beskrivas som nedlåtande. "Kom så ska vi fixa det här" eller något liknande fick jag också höra. Det överlägsna tonfallet hjälptes knappast av de småländska dialekten. Jag blev lite irriterad och gick därifrån. Det största problemet med elektronikförsäljare som jag ser det är att de i påfallande ofta är påflugna, provisionskåta och bara allmänt uppblåsta. Detta obehag gör att jag har lite svårt att skaffa mig nya prylar. Kategoriseras under i-landsproblem.

Annars då?
Jag har börjat titta på 30 rock, och gillar´t.

måndag 25 januari 2010

Funghins alla ansikten

Spola tillbaka bandet (som man säger) några år, nästan sju för att vara exakt. Vi befinner oss i Uppsala och året är 2003. Jag och min vän Floppo är där med anledning av att vi spelar in världens bästa skiva, att skivan senare aldrig kommer att släppas av olika anledningar är vi vid den här tiden lyckligt ovetandes om. Hur som helst beger vi oss en dag i hunger ut på stan för att lyxa till det med pizza, annars har studiodieten mest bestått av nudlar och punkgrytor av varierande kvalité - vi har dessutom lyckats sätta i oss en femkiloskonserv champinjoner på bara ett par dagar. Väl på pizzerian beställed vi världsvant varsin al funghi utan att titta på menyn. När pizzan efter en stund kommer in tittar vi båda med förvåning på pizzan varpå Floppo häver ur sig "vafan har ni gjort med svampen?" varpå pizzabagaren förvånat spänner ögonen i oss och replikerar "nä inte svamp, tonfisk" medans han pekar upp på tavlan där pizzorna står uppradade. Mycket riktigt står den där, ganska tidigt i ordningen som sig bör, al funghi - tomat, ost, tonfisk. Vi blir en smula upprörda och förklarar, så sakligt man nu kan när man i ett utsvultet tillstånd just blivit snuvad på en pizza, att vi av ideologiska skäl inte kan äta denna pizza och att "vafan funghi betyder ju svamp". Hela episoden slutade dock lyckligt och vi fick in pizzor som motsvarade våra förväntningar och blev mätta och glada trots att vi rimligtvis sedan länge borde vara trötta på burksvampar.

Det där tänker jag på ganska ofta. En annan underlig sak är att samma pizza på min lokala pizzeria heter Fiugirola och borta hos Tompz heter den G.Persson. Nästa gång jag är där måste jag fråga ifall den är namngiven efter en gammal sörmlänning och statsminister eller vad det är frågan om.

Film igen


Hade det inte varit så många närbilder på kön in action hade den varit helt perfekt, nu var den bara grym.

fredag 22 januari 2010

Jag tittar på tv

Tittade klart på Bored to death igår. När jag läste om serien innan så trodde jag att den skulle vara hur bra som helst. Det var den inte. Lite småskön på sin höjd kanske. Jag hade tänkt att det skulle vara som att titta på en Manhattanbok i tv-serieform och i nutid, det var det inte. Jag kan dock inte sticka under stol att det är en charmig serie. Vidare tycker jag att det är kul att Ted Danson har varit med både här och i Curb your enthusiasm på senare tid. När gjorde han något med hedern i behåll senast, ´91? Men som sagt: det hade behövt vara mer noir, det behöver alltid vara mer noir.

Nyss tittade jag på A serious man, den var bra. Av någon anledning röks det väldigt mycket gräs i allt jag tittar på den här veckan.

tisdag 19 januari 2010

2009 - vad jag minns.

Jag började skriva en sammanfattning av mitt 2009 förut, när det fortfarande var aktuellt med sånt. Är det någonsin aktuellt? Min sammanfattning blev väldigt lång och sanslöst tråkig iallafall. Här kommer kortvarianten:
Jag: åkte inte på turné, såg Bruce Springsteen på stadion, var i Paris, tjänade massor med pengar och brände allt på vad som närmast kan räknas som vin kvinnor och sång, ...och en cykel, spelade in en ny skiva, såg Neurosis, blödde näsblod för första gången i mitt liv, fick en inneboende, började plugga, tittade på massor av tv-serier, såg the Jesus Lizard och spelade in med Lindblom & Lindblom.

Mitt nyårslöfte var att jag skulle bli gladare och det gick bra.
Mitt nya nyårslöfte är att jag ska bli bra på att lösa korsord.

Så, nu var det avklarat. Nu blickar vi framåt.

måndag 18 januari 2010

En tanke bara...

Jag kom att tänka på en grej bara. Jag illustrerar detta med ett par YouTubeklipp. Jag vet att detta är ett lätt sätt att göra sin blogg-grej trist men so be it i sådana fall.

Jo, jag lyssnade på the Van Pelt när jag satt på bussen på väg till jobbet:

(ledsen att klippet till låten jag ville illustrera det hela med bara innehöll en ganska ovidkommande bild, det hade ju varit roligare med något rörligt). Så tänkte jag på det här med sång som mest pratas och att det är ganska ballt. Sen tänkte jag att till exempel jag själv aldrig skulle komma undan med det där på engelska, mitt engelska uttal signalerar inte tillnärmelsevis så mycket pondus som behövs för att det jag låta ens hyfsat. Sen började jag fundera över om det fanns något band som sjöng på det här viset på svenska. Det var när det gick upp för mig vilket som var det enda svenska exemplet på denna företeelse jag kunde erinra mig som jag började fnissa på det där viset som gör att folk tittar konstigt på mig. Alltså det här: