Konversation

– Min mamma är mycket bättre på svenska för att hon har bott i Sverige längre än vad jag har.
– Men du har väl bott här hela ditt liv?
– Ja, men hon flyttade hit ett par år innan jag föddes.
– Men procentuellt sett har ju du bott här 100
– Ja, men hon har bott här längre ju...
– Hehe ja men alltså, aja skit samma.

Hästfest pt2 (mycket ganska trist text om en märklig till ställning)

Jag gillar att göra saker som jag aldrig trodde att jag skulle göra. Kanske mest i bevista evenemang-hänseende då. Idag var jag på Stockholm horse show i Globen. Det var spännande. Kanske inget jag skulle ha betalat flera hundra (som det egentligen kostade) för men jag hade ändå oförskämt trevligt.

Det som bjöds var, i valda delar, först hästhoppning med företrädelsevis fjortonåriga tjejer som deltagare. Det tog ett ganska bra tag innan jag fattade vad det gick ut på, alltså med tidtagningsgrejen, men jag fick lite häng på det efter ett tag. När tjejen som vann fick rida ett ärevarv var det nästan så att jag gåsade lite, det var en sådan pepp i globen. En annan grej som stack ut var en kvinna på häst som hade med sig fyra hundar och fyra ganska märkliga getter. Hundarna fick hon med hjälp av en visselpipa att fösa getterna framför sig och göra olika trix, till exempel att promenera över hästen. Mäktigt var det. Sen kom det några holländska snubbar som åkte på vagn bakom hästar som sprang roligt. Till slut fick hela globen skrika när ens favoritholländare ropades upp och vinnaren (jag skrek inte men han med, i mitt tycke, roligaste hästen vann) fick en låda choklad. Den delen var ganska tråkig och mest konstig. Efter några andra moment av varierande underhållingsgrad (bland annat någon slags fyrspannstävling där jag utvecklade någon teori om att varje lag hade med en tjej som stod i mitten för att de två killarna inte ville verka bögiga (ok, det är helt obegripligt i text, fråga mig om vi träffas)) var det dags för kändishoppningen. Hälften av kändisarna kände jag inte igen. Det var Richard Herrey och folk av samma kändis-kaliber. Nån som hette nåt med Velvet vann och sen tröttnade vi och drog.

Äta vegetariskt (eller billigt för den delen) är lättare sagt än gjort i globen. Jag som ätit två rullar Mentos (en mint och en frukt) till middag fick efter många om och men nöja mig med en väldigt liten påse chips för 25 spänn. Nu blir det varmkorv och Curb your enthusiasm ifall någon händelsevis undrar. God söndag.

Rättelse

Jag pajjade hela min pun i förra inlägget, låten borde heta:
Jag äter inte mina (men det sägs att jag slår mina flick-)vänner
Så kan det gå.

Mer YouTube

Jag kom bara att tänka på att det fanns en viss ironi i det här:

Det hade nog inte blivit lika väl emottagen ifall den hade haft en parentestitel i stil med: Jag äter inte mina vänner (men det sägs att jag slår mina flickvänner).

Till klippet finns också kommentarer i stil med denna:
"Lammet ska leka med hajar? Hahaha, det var fan den roligaste sången jag någonsin hört, 5/5 stjärnor!
Jaja, det är väl symboliskt, lika mycket som att "katter är människor".
Jag tänker iallafall inte bli vegetarian, Jag fortsätter med en av människans mest grundläggande natur, men fortsätt ni tugga era näringsbefriade sojabiffar, bara jag slipper. (sköt ditt eget och skit i andra)"

Jag hade glömt att folk hade sådana åsikter, och kunskaper om svenska språket för den delen. Fantastiskt!

En liten YouTube-fest med Fugazitema

Det här klippet kanske inte visar varför Fugazi är ett av de bästa band jag vet, men det kan ju ändå inte kallas annat än spektakulärt och lite förvånande:


När jag ändå är igång passar jag på att slänga in en lite nyare dänga också:

Inte det bästa spåret på Argument-skivan (eller?) men ett prov på två trummisar spelar samma sak mest hela tiden-grejen, en i min vänkrets på senare tid ganska omdiskuterad skola som jag verkar vara relativt ensam om att uppskatta.

Jag tycker för övrigt att de kan få sluta med den här pausgrejen de ägnat de senaste sju åren åt, sju års pappaledighet är i längsta laget. OCH: jag måste skaffa en sådan där klocka till mina trummor.

Folk som spelar squash

I fredags hände det; jag tyckte att det var större än det mesta som hänt mig på väldigt länge. När jag satt på i squashhallen och väntade på Dega hörde jag från den närmaste banan en röst som jag tyckte var väldigt bekant. Jag satt och lyssnade en stund och bestämde mig sedan för att titta ned på banan och se ifall jag hade hört rätt. Mina öron hade inte svikit mig denna gång heller, det var Refaat el Sayed som tjoade och levde om där nere. Han var ganska duktig och därtill utrustad med en riktig kämparanda och vinnarskalle. När han ett flertal gånger hade slagit bollen under den lägre linjen skrek han "vad ska jag göra för att den ska gå över?" varpå hans ganska mycket yngre motspelare replikerade "slå högre", det tyckte jag var hemskt roligt.

Refaat är även mannen som tidigare bjudit på bevingade ord som: "När kaptenen tappar mössan dansar alla på bordet", "Vi simmar alla i samma båt", "Det där har dommaren fått om bakarslet", "Etiken, den hänger man av sig i tamburen", "Här ligger en gravad hund", "Man får inte vara för hårt nackad", "Man ska aldrig skjuta när det är dimmigt" och "När du köper ett nytt bolag är det egentligen kassan du lägger i vanten". Allt detta förutom att han på åttiotalet gav ordet "affär" (och för all del "doktorshatt" samt klantigt hanterande av egna lögner) ett ansikte.

Bilden ovan är från Dunlop cup 2008, en turnering där Refaat spelade en match i Herrar klass c och resultatet blev 9/2 9/3 9/1 till motståndaren (som senare vann sin klass) Andreas Carlbergs favör.

Jag och folk jag annars mest ser på tv (eller liknande) 2009:
Ge Markus Krunegård mineralvatten
Dricka sprit med Nour el-Refai
Se Refaat el Sayed spela squash

Kungörande

2009 är nu officiellt året då jag totalt förlorade alla sociala spärrar. Jag tror exempelvis att folk varken ser eller hör mig när jag lyssnar på musik på allmän plats. Idag satt jag och spelade lufttrummor till "It's a crime I never told you about the diamonds in your eyes" med Black heart procession i ett fullsatt tunnelbanetåg. Detta inträffade dessutom bara en halvtimme efter att jag förbannat mig för att jag kom på mig själv med att gå längs Västerlånggatan och sjunga med i "Subversion" med Brick. Det är inte ok, folk tittar underligt på en.

Det är alltså inget fel med beteendet i sig, det är fint att leva sig in i saker, men det sticker ut lite på samma sätt som att det bara är särklassen som skrattar på fotot i en gymnasieskolkatalog.

Jag berättar även pinsamma och högst privata saker för helt främmande människor, inte ok.