Tillfällig förflyttning

Jag hänger lite här för tillfället.

Kändisspotting PLUS pt 3

Jag har varit lite frånvarande på sista tiden, det har mest varit turnéer, skolarbete och begynnande magsår. Men nu är allt lugnt och skönt igen.


En morgon på tunnelbanan gjorde jag den här spottingen, någon som inte får åka taxi längre månne?

Två dagar efter spanar jag in Magnus Uggla (med solbrillor och allt!) när han shoppar kläder på Weekday, "nej, jag är en vuxen man" tänkte jag (jag kan även ha befarat att Magnus skulle spöa skiten ur mig om han kom på mig med att fotografera honom) och gick därifrån för att sedan ångra mig, återvända och upptäcka att det var försent. Det hela slutade åtminstone med att jag kom hem med ett par nya byxor.

Kändisspotting PLUS pt 2

Det här spottingen gjordes också i Malmö när jag var där för några veckor sedan. Det är egentligen inga konstigheter, Måns Nilsson handlar lite förnödenheter en söndagskväll. Allt är som i Succéduon med undantagen att han har lite snyggare glasögon, en lite snyggare fru (jag vet att det här inte är helt ok), en dotter och på det hela taget ser lite tuffare ut.

Vi följde efter honom en bit för att kolla var han bor också, det är bara att fråga ifall ni undrar. Vi hade verkligen inget bättre för oss när vi väntade på att få gå på bio en söndagskväll. Sen såg vi the Ghost writer, den var bra, men det är en helt annan historia.

I'm in the band

Vi hade releasekalas på Lilla hotellbaren igår. Efter spelningen spelade vi skivor halva natten. Höjdpunkten nåddes när en äldre man kom och ville ha en låt tillägnad honom för att han fyllde år, han ville ha "något gubbigt men inte Beatles eller stones eller sån skit". Innan låten spelades ville han att vi skulle ha det helt tyst så att han kunde "klinga i glasen och skrika grattis". "Ska du göra det?" frågade vi och det skulle han bestämt. "Ni får 100 spänn" klämde han ur sig och då var ju saken avgjord (vi hade fått en p-bot på 900 tidigare på kvällen). Vi stängde av musiken, han klingade i två glas och skrek grattis innan vi slängde på Hold the line med TOTO. Hundra lättförtjänta och väldigt roliga kronor var våra och gubben gick hem.

Vi har spelat in en video där min insats begränsas till att gegga med mat, jag tycker att den blev ganska bra.

Where Water Goes - Official video from TRAKTOR on Vimeo.

Shirtless

Jag skulle nog säga att Iggy med all önskvärd tydlighet visar att gamlingar också kan. Och att de kanske borde behålla tröjan på medans de gör det.

(Jag är barnsligt förtjust i att börja meningar med och.)

(Hade det inte varit så trött att skämta om hade jag nog skrivit något om att ringa hem i det här inlägget.)

Alkohol

Eskimåerna var väldigt sena med att börja framställa alkoholhaltiga drycker, detta huvudsakligen på grund av att de inte hade tillgång till något socker. När de väl hade möjligheten att framställa alkohol hade man inte möjlighet att tillverka så stora kvantiteter. När det skulle drickas fick först de äldsta dricka och sedan fick de näst äldsta berusa sig. Ibland räckte det inte till de yngre männen. Då fick dessa knyta ett rött snöre runt midjan. Detta röda snöre betydde att de fick bete sig som om de var berusade och att omgivningen skulle se på dem som om de var under alkoholrus och att de kunde lastas för sina handlingar därefter.

Jag älskar p1.

Kändisspotting PLUS pt 1

År 2006 startade Dega och jag en snoppmätartävling av sällan skådat slag. Bildligt talat. Vi försökte bräcka varandra i kändisspotting. Jag blev lite modstulen när han åkte tunnelbana i samma fyra som Sven Wollter men tog igen det ganska bra med att bråka med Nalle Knutsson (tillsammans med indisk adoptivman). På den tiden meddelade vi våra erövringar via sms. Nu tar jag det snäppet längre, pics or it didn't happen.

Här kommer den första delen i mitt nya liv:

I handlingen: nykristen missionär, agiterad (och troligtvis alkad) man och Sten "Taxi" Jonsson. Resten får ni räkna ut själva.

Finfika

Fika på östermalm, 71 spänn - inga konstigheter.

Cyklade till skolan idag, första gången för säsongen. 34 minuter tog det och jag var lite smått svimfärdig när jag kom fram men jag måste ändå se de som någon slags triumf. Konditionen kommer vara tillbaka på nolltid. (Ibland när jag läser andras bloggar tänker jag "och vem, förutom du själv, kan rimligtvis tänkas vara intresserad av den här informationen?". Det här var typisk sådan information, det kanske gäller det mesta i den här bloggen men so be it helt enkelt.)

Mer film

Where Water Goes - Part 2 from TRAKTOR on Vimeo.

Jag slapp vara med den här gången.

Mixed Pitch

Ja se Conan. Men det är fortfarande mest lite pinsamt.

Jag tror att nya Les Savy Fav-skivan blir bra i alla fall:
Tim Harrington: We're bleeding edge. We're a high-tech band. One of our songs is all about Bluetooth. Another is about HTML 5.0, and we have one about Google Wave. And we're set to perform one of the songs on an iPad.

Truthing

Jag tror att jag har för många facebookvänner. Fast jag kanske gillar att mötas av ett visst mått idioti i min news feed. Det livar upp.

Det här med att rasister hävdar att de är de enda som VÅGAR säga sanningen, i någon slags kejsarens nya kläder-anda, tycker jag är spännande. Och kanske framför allt helt åt skogen.

Det är också ganska spännande att en del människor blir så provocerade av folk som inte äter kött. Jag blir till exempel inte ett dugg provocerad av folk som inte röker.

Dagens tredje sanning är att människor som använder uttrycket bajspackare för homosexuella i de flesta fall har en tveksam sexualsyn, eller är karaktärer i en bok av Leif GW Persson.

Tråkblogg

YouTubebloggande är den absolut tråkigaste formen av bloggande, om man inte är Fredrik Strage. Jag har dock inte tid till annat just nu. Igår skrev jag en halv hemtenta och lyssnade på 126 låtar med Sonic Youth, idag ska jag göra något liknande. Här kommer en bra låt:

En s.k. klasiker.

Traktor vacation

Vi gör några slags teaserfilmer inför singeln som kommer den femte maj, här är den första:

Where Water Goes - Part 1 from TRAKTOR on Vimeo.

Vi kanske kan börja med att fastslå att det inte är jag som är skaparen av dessa filmer. Där står jag blek och lite pluffsig (för att vara jag), bärandes en frisyr som vi alla kanske kan enas om är under all kritik. Dagen innan har vi varit med om ett sjöslag av sällan skådat slag. Jag glömde ta med badbyxor när jag åkte till Italien på sommaren, kunde efter många om och men köpa ett par svindyra. Ja, jag försökte vara lite lustig. Jag hoppas att man inte tror att detta är mitt naturliga sätt att hoppa i vatten. När jag tänker efter är kanske mitt naturliga sätt att hoppa i vatten minst lika lustigt. När jag tänker efter lite till är jag inte så förtjust i att hoppa i vatten.

Mera jobbskoj

Ibland känner jag mig tvungen att roa mig på jobbet, i söndags var en sådan dag. Jag frågade i princip alla (anställda alltså) om de helst skulle vara Mats Alm eller Thomas Quick. En majoritet av de svarande angav Thomas Quick i det här fallet. Några tyckte att de hellre skulle vara Mats Alm, någon för att denne var imponerad av hans enorma fantasi. En av de tillfrågade bli lite smått förnärmad och gick därifrån.

En stund skulle sjuttonåringen som var där och lärde sig jobbet kontra med en liknande klurighet. "Skulle du helst ha HIV eller AIDS? klämde han ur sig."
Jag funderade en stund och kom fram till att det var bland det dummaste jag hört, förklarade dock ganska snällt varför det var en helt sjukt dum fråga. Han förstod mig, och kanske till och med lärde sig något på kuppen. Sen pratade han om att "klippa en mohawk på snorren", då blev jag trött och gick därifrån.

Skolan

Vi gjorde ett grupparbete i skolan, av någon anledning råkade jag döpa vår grupp till Mad dogs. Det var Leonard som hittade bilden som ser ut att föreställa oss, vi hade den i bakgrunden under hela presentationen.

Arbetet lyckades i viss mån bevisa tesen vi arbetade efter. En annan tes vi definitivt lyckades bevisa var "ju fler journaliststudenter desto rörigare googledocs-dokument". Känn på den här meningen:
"Att en yngre generation förhåller sig annorlunda till 'Helikopterrånet', har delvis att göra med den moderna tidens kulturella yttringar - där man påverkats av konsumtionen av musik, film och populärkultur där gangstern inte så sällan framställs som hjälte - och förhållningen till samhället - lag och rätt i synnerhet."

Jag skrattar mig till tårar varje gång jag läser den.

Jag skojar till det pt3 (uppföljare)

Lördag
– Jag går ut och, ja du vet...
– Har du börjat röka igen?
– Nej, jag feströkte igår och då måste man ju röka upp de som är kvar
– Kan man inte spara till nästa fest?
– Nej.

Söndag
– Jag går ut och, ja du vet...
– Idag också?
– Ja jag har en kvar, det här är min sista någonsin
– Ok.

Working man hero

Jag kom just hem från dagjobbet, snart ska jag iväg till kvälljobbet. Det är en bra dag men jag hinner inte skriva så mycket här, ni får nöja er med att jag matar er med Ex models-låtar:

Jag önskar att det var jag som stod och fåndansade framför scenen där. Det ser ut att vara varmt också.

Mardröm

Jag vaknade helt svettig efter att ha drömt en mardröm. Jag drömde att jag drog en massa skämt hela tiden men att jag själv skrattade lite mer åt dem än vad alla andra gjorde. När jag tänker efter är den inte helt olikt hur det är i vanliga livet.

Den här tjejen gillar the Hold Steady vill jag lova:

Jag skulle sortera det här klippet under "gulligt men samtidigt lite plågsamt".

Örongodis

Det är måndag och solen skiner, jag firar med att bjuda på en Ex models-video, mycket nöje.

Nu är det officiellt!

En vanlig söndagskväll i köket (aka kontoret) i kollektivet klämmer Dilfe ur sig "Nu är det officiellt, snoppen har gått sönder", jag fattar ingenting en bra stund innan det visar sig att det handlar om den pubertala pärlplattan från häromsistens. Tänkte skriva citatet som en facebookstatus men höll mig.

Ett brev till en vän (aka Jag skojar till det pt2)

Mitt mail med information till Pesa riskerade att bli förbannat tråkigt, så jag lade ut texten lite och nu tänkte jag att detta var av ett fasligt allmänintresse.

Hej!
Jag heter Rickard Oskar Lindblom, jag är 185 cm lång och snart 30 år gammal. Mitt personnummer är ******-**** och jag bor på ***** ***** gata 3, *** ** Hägersten. Jag går i klass H09j1 på intitutionen för journalistik, medier och kommunikation på Stockholms universitet. När jag inte går i skolan gillar jag musik, både att spela och lyssna. Min favoritskiva just nu är King of jeans med Pissed Jeans. Jag spelar trummor och lite gitarr. Jag tycker också om att vara med kompisar och att läsa böcker, just nu läser jag Janne Olssons (Norrmalmstorgsdramat) självbiografi, den är dåligt skriven men ändå väldigt intressant. Jag har en mamma och en pappa som bor i Eskilstuna och en lillebror som bor i Malmö. Min favoritfilm är Blues brothers och mitt passnummer är ********.

Jag söker folk i 28-32årsåldern att pennfajtas med, hoppas att vi hörs!

/Rickard, Stockholm

...goes pizzbloggen

Den här fredagen känns som upplagd för att hedra pizzbloggen lite. Bilden har jag stulit alldeles själv.
Det är vilar något otäckt över tanken på det kalla Barnets hav.

Tågöl

Vi åkte tåg från tunan till huvudstaden - vi var gugge, draken och en grek. Vid Nykvarn dyker det in en ganska påstruken kille med en påse öl och cider. Han slår sig ned mitt över gången och börjar genast prata. Det här kan bli långt och plågsamt tänker jag när han börjar prata. Helt plötsligt slänger han upp en öl som gugge och jag delar på. Han ska upp till huvudstaden för att spela poker visar det sig. Egentligen jobbar han i stängselbranchen. Det ligger ganska bra pengar i stängsel säger han, men samtidigt berättar han att det är ganska jobbigt och att han inte har jobbat på tre månader på grund av att det har varit ogynnsamt väder - då livnär man sig på att spela poker. Man skulle kunna säga att han håller låda. Vi pratar stängsel och poker ganska länge och efter att vi även fått varsin cider börjar jag säga att stängsel är en framtidsbranch eftersom det inte går att ladda ned dem. Han uppfattar en ironisk ton i mitt uttalande som vida överstiger den tänkta och börjar säga saker som "jag vet, det är bara idioter som jobbar med stängsel". Stämningen är inte sämre för det, fast jag försöker ändå säga emot lite eftersom det inte riktigt är så jag har menat. Jag konstaterar att ordet stängsel helt har förlorat sin mening eftersom vi har sagt det så många gånger. Ganska snart anländer vi huvudstadens tågstation, önskar honom lycka till med pokerspelandet och jag åker hem och är lite oväntat smålurig.

Källkritik

I skolan läser jag en kurs som heter Nyhetsvärdering och källkritik, en intressant kurs där majoriteten föreläsningarna hålls av män i hundraårsåldern. Hela kursen avslutades med en hemtenta som vi till råga på allt fick ut både på papper och mail. Uppgiften är att göra en källanalys av debattartikeln som Jimmie Åkesson fick publicerad i Aftonbladet i höstas, skott på öppet mål skulle man kunna kalla detta då artikeln till största delen består av vinklade fakta, fördomsfulla spekulationer och rasistiskt dravel i största allmänhet. Vi fick uppgiften i måndags och det enda jag hann göra innan vi hade ett seminarium på tisdagen var att skumma igenom artikeln lite snabbt på kvällen, jag tyckte att den var något osammanhängande. På seminariet berättade den äldre mannen som håller i kursen att det kommit till hans kännedom att det blivit något fel på tentan och att det hade kommit med lite text som inte hörde hemma där. "Delen med vargarna ska inte vara med" klargjorde han. Det var ju vargdelen som jag tyckte var lite intressant med hela artikeln. Där artikeln egentligen slutar med att Jimmie Åkesson lovar att han ska göra allt för att vända trenden med att muslimerna tar över Sverige och förtrycker oss stackars svenskar kommer det en mening direkt därpå. Den första meningen av resten av texten lyder "Efter vargattackerna mot fåren i Kruppa fäbodar i somras står det klart att politikerna i Sverige anser att vargen är viktigare än människan" och sen fortsätter det med att en varg har rivit ett får alldles nära platsen där hans dotter stod och att det likagärna kunde ha varit henne vargen rev. "Vargen är ett rovdjur, inget kramdjur. Tack för ordet." slutar texten och jag tänkte att det var ett riktigt vågat drag med såpass djärva metaforer, men nu visade det sig att Jimmie Åkesson i själva verket nöjde sig med att kalla muslimer för rovdjur mer indirekt.

Back to relity

Jag tog en liten paus. Sen fick jag höra att den här lilla tramskanalen jag har här var lite saknad. Då tänkte jag att det var lika bra att köra igång igen.
Q: Så draken, vad har du gjort hela den här tiden?
A: Ja du, jag har donat med saker man får se mer av framåt sommaren. Sen har jag förstås funderat över hur pass ball ungen hade blivit ifall Nick Cave och PJ Harvey hade fått barn.



Jag tänker att det kan vara ett fall av fenomenet där plus och plus skapar minus, det blir för mycket av det goda.

Jag skojar till det

Bilden blev inte så bra. Jag skriver inte så läsligt och jag kan säga till mitt försvar att jag hade bråttom när jag skrev. Det är alltså den 18e och den 20e som är det roliga.

Jag tänkte på en grej

Jo, jag spelar in en ny skiva med mitt "vidriga indierock-band. Vi spelar in i en studio som var helt sjukt state of the art i mitten på nittiotalet. På den tiden satt det på väggen en lista med uppgifter om vad alla mikrofoner och andra saker kostade, kanske kan sammanfattas med: mycket pengar. I den här studion brände jag min första cd-skiva i januari ´97, det var mäktigt. Jag är ganska förtjust i den här typen av förfall som har skett sedan dess. Jag brukar jämföra det med forna öst-tyskland där man ser att något var mäktigt och pampigt en gång i tiden men nu har blivit lite nergånget men förr all del fortfarande elegant. Patina kan vi kalla det.

Till bilden: jag har alltid varit imponerad av rullbandaren som är införlivad i väggen. Denna fullkomliga tro på att tekniken man investerat i är så sanslöst bra att man alltid kommer att använda den. "Den här bandspelaren är så sjukt bra att jag måste göra ett hål i väggen i dess exakta storlek, mina barnbarn kommer tycka att det är väldigt praktiskt när den gång tar över den här studion" kan de ha tänkt. Övertro på tekniken - jag gillar´t.

En annan dag kan vi prata om minidiscen och dess (begränsade) framfart i samhället.

Fettis

Missar jag något? Finns det någon underfundig humor här som helt går mig förbi? Snälla berätta.

Idag äter jag semla. Annan årstidsbunden föda jag gillar: must, vörtbröd, den där vegetariska julskinkan vi ätit på senare år, akvavit*.

*Akvavit är inte riktigt gott** när det är säsong, det är mer att det är enda gången man skulle får för sig att dricka det.

**Jag tänkte skriva att det smakar rävpiss, det var någon*** som sa att något smakade så nyligen och jag tyckte att det var mycket roligt.

***Tror att det var Tompz som sa det om ett vin****.

****Det här blev lite tramsigt.

Jag och sport

Tittade lite på OS idag, stundtals var det riktigt spännande. Man skulle kunna säga att jag blev barnsligt förtjust när P. Piller Cottrer åkte skidor, "han heter p-piller!" tjoade jag.

Min korrespondens pt 1

Jag fick en kort och enkel fråga, svarade ganska långt:

Du har kommit helt rätt Jonas.

Hösten ´94 startades mitt första band, vi hade från början ganska många och sjukt larviga namn och spelade mest Dia psalma- och DLK-covers. De andra som var med var Rydå, Carla, Patryk och ibland Martin W (fräkniga killen som bodde i stockholm). Efter ett tag sparkade vi Patryk under ganska spektakulära former, vi låtsades att vi lade ner bandet och skrev ett brev som var starkt influerat av Ebba gröns avskedsbrev som vi bland annat satte upp på anslagstavlan utanför Ica Slagsta. Dagen efter startade vi upp bandet igen och var en trio innan vi tog med Ribbo och kallade oss Frost. När sen Rydå slutade bytte vi namn till DEFROSTED, spelade in den legendariska demon "the loaf saab experience", spelade live i en kyrka vid OBS parken, headlinade på Haaket med Svamptripp och deltog i Cult -97 innan vi slutligen lade ner efter att Ribbo hade hoppat av.

Oj, jag blev visst lite carried away här, nostalgi är farligt - och ett av mina favoritintressen.

Jag minns Matte, eller jag minns mest att ni brukade spela I am the walrus på skolgården och att han hade ett band som hette Riley (som folk brukade kalla mig på gymnasiet).

Late majority

Helt plötsligt är den överallt, iPhonen. Jag har fått intrycket av att under en vanlig tunnelbaneresa används nästan hälften av telefonerna man ser till att scrolla bland Facebook-statusar. Jag borde kanske ha köpt en själv för länge sedan men det har liksom inte riktigt blivit av.

Inom teknikutveckling brukar man prata om fem olika perioder under vilka allmänheten tar till sig den nya tekniken, såhär fungerar jag och den nya tekniken. 1. Innovators - uppfinnarna tar till sig den nya tekniken, här är jag helt uppenbart chanslös då jag inte verkar inom detta skrå. 2. Early adopters - nu kanske jag hör talas om produkten men det finns egentligen inte en chans att jag ska ta den till mig, jag är född tvekare. 3. Early majority - nu vaknar allmänheten så sakteliga till liv och så också jag, "hm, man kanske skulle" tänker jag men gör inget åt saken. 4. Late majority - nu jävlar är alla med på tåget och så också jag, men jag pratar ganska mycket om att jag har tänkt köpa en ganska länge. 5. Loggards - eftersläntrarna, jag flinar överlägset.

Nu tänker jag att just fenomenet iPhone ligger någonstans mellan steg tre och fyra, vilket kanske innebär att jag trillar dit snart fast det bär emot lite. Hur mycket iPhone jag än köper kommer jag aldrig skaffa den där face swop-applikationen, jag är sjukt trött på de bilderna.

Nu kör vi (igen)

Den här blogg-grejen har blivit en sorglig skugga av vad den en gång var, en spillra av sitt forna jag. Ligger mest och tar upp plats på internet helt i onödan. Men: I´m not giving up on you så lätt blogg-grejen, nu kör vi.

Pettersson vs Butt

Jag har länge funderat över ifall det var Christer Pettersson som sköt Olof Palme. När jag tänker efter har jag funderat ganska mycket när det gäller Christer Pettersson över huvud taget. Mitt specialarbete under sista året av gymnasiet var en bejublad artikel med rubriken "Christer Pettersson - en medial häxjakt", enligt min lärare det bästa han läst som en elev hade skrivit. När jag läser den i nutid har jag lite svårt att dela hans entusiasm.

Nåja. Jag kommer antagligen få anledning att komma tillbaka till ämnet Christer Pettersson. Men så länge: för er som liksom jag har undrat ifall det var Chrille som en kall februaridag på åttiotalet avlivade en statsminister så har jag det slutgiltiga beviset här: Billy Butt säger att det antagligen är så!

Tomas Brolin

Nu blir det för ovanlighetens skull lite sport här.

Jag tittade lite på svt:s morgonsändningar nyligen och fastnade med en intervju med Tomas Brolin. Det första som slog mig var att Brolin inte har koll på någonting förutom fotboll. Så fort samtalet avviker från det ämnet börjar han flacka med blicken och jag mår lite dåligt av att se spektaklet. Idag blev jag uppmärksammad på en sak som inte slog mig som så speciellt uppseendeväckande när jag såg intervjun men såhär i efterhand kan jag inte förstå hur jag kunde låta det hela passera med bara ett ryck på axlarna. Det handlar om den här artikeln.

"Tomas Brolin spelade 47 landskamper och gjorde 26 mål — eller är det 27? 19 år efteråt söker den förre anfallsstjärnan upprättelse.

- Egentligen spelar det ingen större roll om det är 26 eller 27. Men eftersom "Rolle" sen gjorde ett mål till i landslaget tycker jag att det är dags att ta bort målet från honom. Han får stå kvar på ett mål och jag på 27, säger Brolin till SVT."

Grejen var alltså att Roland Nilssons skott hamnade på Tomas rygg och sedan åkte vidare in i kassen. Någon så stor inverkan på bollens riktning kan ju inte Tomas rygg ha haft då ingen annan verkar ha märkt det. Det första ordet som kommer to mind är kanske småsint. Sen kan man ju tycka att det är lite underhållande att han väntar 19 år med att ta upp detta missförhållande i statistiken. Läser man längre ned i texten ser man att det hela är av oerhörd betydelse för Brolins egen statistik:

"Brolin är just nu åtta på listan över flest mål i svenska landslaget. Får han tillgodoräkna sig ett mål till går han upp på delad sjunde plats med Agne Simonsson."

Som han har längtat efter att få ta rygg på den där Agne Simonsson. På något sätt tycker jag ändå att allt Tomas Brolin gör blir roligt. När jag tänker efter förstår jag inte riktigt varför han blev intervjuad överhuvudtaget. Kanske för att han som intervjuar ska få säga "jag är ju också småbarnförälder" som han har gjort i alla intervjuer jag sett (tre kanske).

Det jag tyckte var värt all uppmärksamhet i intervjun när jag såg den var att Tomas efter en lång utläggning om hur har blivit illa behandlad av pressen pratade om att han skriver en bok där han lägger fram "saker som journalisterna inte tyckte var så intressanta att skriva om". Det lär ju bli en rolig bok. Det kanske fanns en anledning till att de inte bedömdes vara intressanta för folk att läsa om. Som sagt: det lär ju bli en rolig bok, för herr Brolin själv.

Melonerhistorien

En dag när bar hemma och lökade ringde det på dörren. "Tvpejlare" tänkte jag och stängde av tv:n fort som fan. Det var min granne som jag trots att vi bott bredvid varandra i tre och ett halvt år, och jag därmed har stått ut med hans techno på sanslös volym under samma tidsrymd, knappt bytt ett ord med. "Vill du ha en melon?" frågade han och jag var så paff att jag mest nickade "vill du ha två?" fortsatte han och jag bara stönade fram ett "ja" innan jag återvände in i lägenheten med famnen full av meloner. Några dagar senare satte jag och min roomie tänderna i den första. Det var en vattnig historia som ärligt talat inte smakade så mycket. Den andra har mest legat på köksbordet och möglat på ett spännande sätt. Jag hade gärna låtit den fortsätta med det men så kan man ju inte ha det hemma. Att slänga den kändes lite som att göra sig av med ett lik. Jag har aldrig haft anledning att göra mig av med något lik men jag kan tänka mig att man har samma sorts svårigheter vid sådana tillfällen. Den mögliga melonen var tung och otymplig och jag brottades samtidigt med problemet att jag inte ville att min granne skulle se mig slänga den.

Men vafaan!

Det här är bland det roligaste jag har sett på länge:


En annan grej: jag slängde på tv:n för en vecka sedan och det var en Wallander-film på. Jag satt och höll på med annat (skölden, förklaring kommer i maj) under tiden men hade ändå bra koll på filmen. Efter ett tag började allt kännas obehagligt bekant och den känslan bara tilltog. I sista scenen gick det upp för mig att jag redan hade genomlidit filmen en gång tidigare men förträngt den för att den var så kass. Med en känsla av att vara lite smutsig och använd gick jag och lade mig.

Masshysteri

Lättar upp med lite musik:

Masshysteri - Istiden from Tredje Advent on Vimeo.

Masshysteri kommer alltid vara väldigt mycket sommaren 2009. Segrar och nederlag (och kanske framför allt cyklande) - allt ackompanjerades av allsångsvänlig punk från norr.

(Filmen har jag stulit)

Provisionsbaserade problem

– jaha så det är dags för en iPhone nu?
– jag vet inte riktigt, tänkte kolla om de säger nåt på det där mediaeventet ikväll.

Han var en försäljare på 3butiken i Liljeholmen, jag var bara gamla vanliga jag. Han liksom sög tag i mig och började gå på redan innan jag hade hunnit stänga av iPoden (gick runt och lyssnade på couple tracks såklart), vilket innebar att jag inte hörde ett ord av vad han sa men väl en god portion kanadesisk punk av bästa sort. Vad han sade innan har jag alltså ingen aning om men vårat samtal tog avstamp i en fråga som jag försökte utveckla till en konversation jag kunde ha ett utbyte av. Han hade helt andra planer och plockade fram drygkortet.

– vadå, en läsplatta?
– man vet ju inte, det kan ju komma något mer.
– vad har du för operatör nu?
– comviq...
– (stor suck) har du comviq förtfarande??

Här kan tonfallet närmast beskrivas som nedlåtande. "Kom så ska vi fixa det här" eller något liknande fick jag också höra. Det överlägsna tonfallet hjälptes knappast av de småländska dialekten. Jag blev lite irriterad och gick därifrån. Det största problemet med elektronikförsäljare som jag ser det är att de i påfallande ofta är påflugna, provisionskåta och bara allmänt uppblåsta. Detta obehag gör att jag har lite svårt att skaffa mig nya prylar. Kategoriseras under i-landsproblem.

Annars då?
Jag har börjat titta på 30 rock, och gillar´t.

Funghins alla ansikten

Spola tillbaka bandet (som man säger) några år, nästan sju för att vara exakt. Vi befinner oss i Uppsala och året är 2003. Jag och min vän Floppo är där med anledning av att vi spelar in världens bästa skiva, att skivan senare aldrig kommer att släppas av olika anledningar är vi vid den här tiden lyckligt ovetandes om. Hur som helst beger vi oss en dag i hunger ut på stan för att lyxa till det med pizza, annars har studiodieten mest bestått av nudlar och punkgrytor av varierande kvalité - vi har dessutom lyckats sätta i oss en femkiloskonserv champinjoner på bara ett par dagar. Väl på pizzerian beställed vi världsvant varsin al funghi utan att titta på menyn. När pizzan efter en stund kommer in tittar vi båda med förvåning på pizzan varpå Floppo häver ur sig "vafan har ni gjort med svampen?" varpå pizzabagaren förvånat spänner ögonen i oss och replikerar "nä inte svamp, tonfisk" medans han pekar upp på tavlan där pizzorna står uppradade. Mycket riktigt står den där, ganska tidigt i ordningen som sig bör, al funghi - tomat, ost, tonfisk. Vi blir en smula upprörda och förklarar, så sakligt man nu kan när man i ett utsvultet tillstånd just blivit snuvad på en pizza, att vi av ideologiska skäl inte kan äta denna pizza och att "vafan funghi betyder ju svamp". Hela episoden slutade dock lyckligt och vi fick in pizzor som motsvarade våra förväntningar och blev mätta och glada trots att vi rimligtvis sedan länge borde vara trötta på burksvampar.

Det där tänker jag på ganska ofta. En annan underlig sak är att samma pizza på min lokala pizzeria heter Fiugirola och borta hos Tompz heter den G.Persson. Nästa gång jag är där måste jag fråga ifall den är namngiven efter en gammal sörmlänning och statsminister eller vad det är frågan om.

Film igen

Hade det inte varit så många närbilder på kön in action hade den varit helt perfekt, nu var den bara grym.

Jag tittar på tv

Tittade klart på Bored to death igår. När jag läste om serien innan så trodde jag att den skulle vara hur bra som helst. Det var den inte. Lite småskön på sin höjd kanske. Jag hade tänkt att det skulle vara som att titta på en Manhattanbok i tv-serieform och i nutid, det var det inte. Jag kan dock inte sticka under stol att det är en charmig serie. Vidare tycker jag att det är kul att Ted Danson har varit med både här och i Curb your enthusiasm på senare tid. När gjorde han något med hedern i behåll senast, ´91? Men som sagt: det hade behövt vara mer noir, det behöver alltid vara mer noir.

Nyss tittade jag på A serious man, den var bra. Av någon anledning röks det väldigt mycket gräs i allt jag tittar på den här veckan.

2009 - vad jag minns.

Jag började skriva en sammanfattning av mitt 2009 förut, när det fortfarande var aktuellt med sånt. Är det någonsin aktuellt? Min sammanfattning blev väldigt lång och sanslöst tråkig iallafall. Här kommer kortvarianten:
Jag: åkte inte på turné, såg Bruce Springsteen på stadion, var i Paris, tjänade massor med pengar och brände allt på vad som närmast kan räknas som vin kvinnor och sång, ...och en cykel, spelade in en ny skiva, såg Neurosis, blödde näsblod för första gången i mitt liv, fick en inneboende, började plugga, tittade på massor av tv-serier, såg the Jesus Lizard och spelade in med Lindblom & Lindblom.

Mitt nyårslöfte var att jag skulle bli gladare och det gick bra.
Mitt nya nyårslöfte är att jag ska bli bra på att lösa korsord.

Så, nu var det avklarat. Nu blickar vi framåt.

En tanke bara...

Jag kom att tänka på en grej bara. Jag illustrerar detta med ett par YouTubeklipp. Jag vet att detta är ett lätt sätt att göra sin blogg-grej trist men so be it i sådana fall.

Jo, jag lyssnade på the Van Pelt när jag satt på bussen på väg till jobbet:

(ledsen att klippet till låten jag ville illustrera det hela med bara innehöll en ganska ovidkommande bild, det hade ju varit roligare med något rörligt). Så tänkte jag på det här med sång som mest pratas och att det är ganska ballt. Sen tänkte jag att till exempel jag själv aldrig skulle komma undan med det där på engelska, mitt engelska uttal signalerar inte tillnärmelsevis så mycket pondus som behövs för att det jag låta ens hyfsat. Sen började jag fundera över om det fanns något band som sjöng på det här viset på svenska. Det var när det gick upp för mig vilket som var det enda svenska exemplet på denna företeelse jag kunde erinra mig som jag började fnissa på det där viset som gör att folk tittar konstigt på mig. Alltså det här:

Utfyllnad igen

Jag har fullt upp, återkommer om några dagar.

Into the pist

Jag pluggar och lyssnar på Sportlov. Mest för sakens skull (being vinter och allt) och i något anfall av allmän nostalgi.

för brödrafolkets väl
vi ett stafettlag slår ihjäl
då de på brutna skidor förgäves försöker fly
kring eld från jordens inre
vi grillar korv på pinne
medan satans lågor slickar oslo by

hat.. mörker.. vrede.. död!

the Chinese stars

Jag lyssnar inte på så mycket annat än the Chinese stars i dessa dagar. Skulle jag göra en årsbästalista över skivor som kom 2009 skulle Heaven on speed dial (låten i videon är dock med på skivan innan) finnas med, fast jag har inte börjat lyssna på den på allvar förrän i år. Jag gillar att de låter en smula efterblivna, som en slags funkig förskolenoiserock (alltså på ett bra sätt). Jag gillar även det där ryktet om att trummisen inte kan titta in i strålkastare, det måste jag forska lite i en annan dag.

Är det förresten någon som använder sig av det här uttrycket klapa snel hest fortfarande? Jag förstod aldrig det om jag ska vara helt ärlig.

En rättelse (väldigt rolig sådan)

En fantastisk uppvisning i konsten att rätta sig själv utan att erkänna att man har gjort fel och samtidigt försöka dumförklara andra. Jag kan inte riktigt motivera att jag ändå är mest undrande över i vilket sammanhang boken nämndes på sportsidorna.

Cigar(r)ett kan stavas med både ett och två r på de flesta europeiska språk jag kontrollerat, dock ej på franska där bara varianten med ett r är godtagbar. Stavningen med två r är den gamla stavningen (därmed enligt ett flertal släktingar till mig den korrekta) som användes innan språkevolutionen resulterade i att ett r allt oftare slopades.

Antagligen den snyggaste tatueringen jag skådat

Tunnelbanesnack

Imorse ur i högtalarna på tunnelbanetåget, precis när vi lämnar Västra skogen:
"Hej jag skulle vilja önska er en god sönsdagsmorgon. Just nu firar vi en 60-åring och det är inte vilken 60-åring som helst, det är tunnelbanan i Stockholm som fyller 60. Detta firar vi med en frågesport. Vilken tunnelbanestation har det längsta namnet och vilken har det kortaste? Rätt svar får ni efter Stadshagen. Jag kan påpeka att det är helt okej ifall ni pratar med varandra, det är inte fusk. Känner ni att ni kan ha hjälp av att ringa mamma, pappa, flick- eller pojkvän så är det också okej. Man kan även titta på kartorna som är utplacerade i tåget. Oj det måste vara en intressant tävling det här, ingen steg av i Stadshagen! Okej, nu kommer rätt svar: det längsta namnet har Sundybergs centrum och det kortaste tillhör Alby som bara innehåller fyra karaktärer. Den här tävlingen fortsätter nästa söndag och söndagen efter det med nya moment. Hoppas att ni får en trevlig fortsatt resa och en bra dag. Tack och hej!"

Jag äter inte mina vänner

Idag bjöd horror nights på en kannibalrulle, den var, eh, bra. Jag höll för ögonen för att jag var äcklad flera gånger. Och ja: postern är sjukt ful, jag har inte velat se den under jättelång tid just därför.

Mera mat

Igår var det en liten middag här i kollektivet, det bjöds på soppa och ekivoka historier. Av någon anledning stod en helt värdelös skruvdragare av märket "Home Work" mitt på bordet.

"Home Work" som märke skulle man kunna likställa med "Best Tools". Det senare skulle jag dock säga är lite mer vilseledande när det gäller namnet - det finns inget som är "best" med de verktygen.

Vårtermin

Ok, usually I don't do this men det var ju kul.

1: YOUR ROCKSTAR NAME: (first pet and current street name):
Putte Ellen Fries

2: YOUR MOVIE STAR NAME: (grandfather/grandmother on your mom's side, your favourite candy):
Rune Kanelbulle

3: YOUR "FLY GIRL/GUY" NAME: (first initial of first name, first two or three letters of your last name):
R-LIN.

4: YOUR DETECTIVE NAME: (favorite animal, favorite color):
Monkey Black

5: YOUR SOAP OPERA NAME: (middle name, city where you were born):
Oskar Eskilstuna

6: YOUR STAR WARS NAME: (first 3 letters of your last name, last 3 letters of mother's maiden name, first 3 letters of your pet's name):
Linderput

7: JEDI NAME: (middle name spelled backwards, your mom's maiden name spelled backwards):
Rakso Rednange

8: SUPERHERO NAME: ("The", your favorite color, the automobile you drive):
The Black Bike

Jag ångrar mig, det var skittråkigt och kanelbulle är inget godis, jag har inget favoritdjur och min cykel är ingen "automobile". Det här var bara mitt sätt att komma tillbaka från julkoman.