Provisionsbaserade problem

– jaha så det är dags för en iPhone nu?
– jag vet inte riktigt, tänkte kolla om de säger nåt på det där mediaeventet ikväll.

Han var en försäljare på 3butiken i Liljeholmen, jag var bara gamla vanliga jag. Han liksom sög tag i mig och började gå på redan innan jag hade hunnit stänga av iPoden (gick runt och lyssnade på couple tracks såklart), vilket innebar att jag inte hörde ett ord av vad han sa men väl en god portion kanadesisk punk av bästa sort. Vad han sade innan har jag alltså ingen aning om men vårat samtal tog avstamp i en fråga som jag försökte utveckla till en konversation jag kunde ha ett utbyte av. Han hade helt andra planer och plockade fram drygkortet.

– vadå, en läsplatta?
– man vet ju inte, det kan ju komma något mer.
– vad har du för operatör nu?
– comviq...
– (stor suck) har du comviq förtfarande??

Här kan tonfallet närmast beskrivas som nedlåtande. "Kom så ska vi fixa det här" eller något liknande fick jag också höra. Det överlägsna tonfallet hjälptes knappast av de småländska dialekten. Jag blev lite irriterad och gick därifrån. Det största problemet med elektronikförsäljare som jag ser det är att de i påfallande ofta är påflugna, provisionskåta och bara allmänt uppblåsta. Detta obehag gör att jag har lite svårt att skaffa mig nya prylar. Kategoriseras under i-landsproblem.

Annars då?
Jag har börjat titta på 30 rock, och gillar´t.