the Wicker man

Horror nights bjöd ikväll på denna kaka. Måste säga att affischen är några snäpp snyggare än vad filmen var bra. Såhär i efterhand känns den ändå bättre än vad jag tyckte att den var medans den rullade. Den kanske kan sammanfattas: skum svårförstålig engelsk dialekt, sekthärj och lite (en hel del) naket. Filmen kom 1973 och ett år senare skaffade sig Christoffer Lee en tredje bröstvårta och spelade Scaramanga i the Man with the golden gun, även Britt Ekland är med i båda dessa filmer.

Dräparen

Vi står och diskuterar lite, jag minns inte riktigt vad. Helt plötsligt slänger han ur sig "Jag har betalat elva tusen dollar för att kunna framföra de här åsikterna". Det fanns liksom inget att följa upp det med, jag blev stum. Han kunde lika gärna ha sagt att han hade ridit över bergen på en åsna med sin nyfödda dotter under jackan för att kunna framföra de här åsikterna, det hade också varit sant. Jag hade svårt att hitta på ett finurligt svar på den repliken. Jag gjorde det enda rätta, skrattade. Det var då han föreslog att vi skulle sända våra diskussioner på radio. Det ska vi inte, men vi borde.

God jul

Mitt sparsmakade julutfyllnadsbloggande fortsätter. Idag firades det julafton. Vår tomte har antagligen bättre indiecred än de flesta, han hade en Do make say think-tischa på sig och i år behöll han masken på i säkert en hel minut.

Jullov

Nu har jag inte skrivit på jättelänge. Jag vaggar in er (hej mamma och floppo) i någon slags falsk trygghet där jag matar er med ett rykande färskt och ganska meningslöst inlägg varje dag och sen stryper jag flödet och lämnar er hängande. Det är min stil det. Jag kanske bättrar mig, kanske inte.

Jag har sett ett par filmer på sista tiden:

Det var inte lika bra som den var, eh, fascinerande. Jo okej den var bra.

och:

Ett måste för alla fans av svensk ninjafilm med stapplig dialog på engelska och helt obegriplig handling.

the Return of mr point his finger

Jag tänkte ju skriva varje dag men nu har jag varit lite upptagen i ett par dagar, mest med dåligheter.

Jag försöker släta över det hela med en liten film:


Nu ska här julstädas. Vi hörs gott folk.

Osorterade tankar: bank für alle

Vinter - check
Snö - check
STIM - check

Ok, det var ganska poänglöst det där, men jag skrev det mest för att jag blev lite uppspelt när jag kom på det på tunnelbanan hem.

För att rättfärdiga hela det här inlägget kanske jag skulle infoga lite substans i form av en tanke. Hur kommer det sig att man accepterar sån sjuk väntetid på banken? Jag var där idag och löste in min check från STIM, det känns ganska bra varje gång eftersom det känns som om jag lever på musiken fast summorna vi pratar om egentligen inte kan kallas annat än småpotatis. När jag satt på banken kom jag att tänka på att man accepterar helt orimliga väntetider innan man blir betjänad där. Jag skulle nog säga att skalan för vad man går med på ser ut som följer: Byggvaruhus - två personer framför i kön, Mataffär - fem personer i kö, Bank - bränna en timme lunch på att titta på när turnummer tickar uppåt mot det som står på ens egen lapp. Jag har aldrig varit med om att någon har stått och skrikit "öppna en kassa till!" på banken. Tänk på det nu så hörs vi imorgon.

Dagens hype: Långkalsonger

Precis lika skönt att ha utomhus som obehagligt när du kommer in.

(nej, bilden är inte jätteinspirerande men det var väldigt svårt att ta kort på sina egna ben)