Det är tidigt 2000-tal och ett lokalt pop-band ska spela på en klubb i Eskilstuna. Innan spelningen sätter sig trummisen på det närliggande sunksjappet tillsammans med några vänner och dricker några kalla. Det visar sig bli ganska många kalla. Han verkar lite ostadig i början av spelningen och efter ett tag visar det sig att han inte kan spela trummor alls. Det går inte. Upp på scen hoppar trummisen i stadens största lilla metal/emo/rock/hemskastämsångsrefränger-band och gör sitt bästa för att fylla det hål som nu finns på platsen som borde upptas av slagverk. Det visar sig dock, föga förvånande, att han inte kan låtarna. Varför skulle han kunna dem, det här är ju ett pop-band i sin linda som antagligen knappt kan få sina föräldrar att visa uppskattning för musiken de framför. Spelningen är slut, innan den knappt ens har börjat.
Helt plötsligt är året 2009 och det senaste halvårets pitchfork-hype Wavves ska framföra sin upphaussade noise-pop på pitchfork-scenen på Primavera sound. Vad som börjar som ett långt soundcheck inför publik där sångaren Nathan mest gapar om att det är dåligt ljud övergår till ett jam där det varken finns takt och ton. Snart börjar publiken kasta flaskor och skor på Nathan. De lyckas typ spela en låt. Trummisen, Ryan, häller i ren frustration en öl över Nathan. De försöker spela en låt till innan Ryan kastar sina trumpinnar på Nathan och lämnar scenen. Nathan blir lite förvirrad och gapar "Come back here, motherfucker, we're not done yet!", det gör han inte. Deras crew börjar plocka ihop trummorna under sångearens protester. Nathan gör ett nytt försök att spela en låt men upptäcker att mikrofonen är avstängd innan också han lämnar scenen med svansen mellan benen. Dagen efter ställer de in resten av sin europaturné som skulle ha pågått i över en månad till. Nathan skriver en ursäkt på sin blogg där han kallar tilltaget att blanda ecstacy, valium och xanax innan en spelning in för tusentals människor för ganska dåligt genomtänkt.
Man skulle kunna tro att det första exemplet handlar om mig (jag var ju trots allt en trummis i Eskilstuna på tidigt 2000-tal) men det gör det faktiskt inte. Jag var inte ens där. På det hela taget är jag relativt säker på att det hela är korrekt återgivet men reserverar mig ändå för att detaljer kan vara felaktiga. You talk to Sunkan about that shit, han var där.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Bitterljuva minnen... Nu är det ju du som är välsignad med gott minne av oss två men om incidenten som återges är den jag tror att det är så vet jag inte om trummisen som tog över verkligen var en metal-med-hemsk-stämsång-trummis?
Jag gillar hur som helst att du grävde fram den här gamla händelsen, det blir så tydligt exakt hur pinsam Wavves-grejen är när du ställer den bredvid en så skön Tuna-anekdot!
Skicka en kommentar