We live in trenches är göteborgs svar på Fucked up.
"Oj, det var ett gott betyg" svarade fritz-johan när jag yppat denna åsikt och jag började fundera över vad jag egentligen hade sagt. Efter en hel del funderande står jag ändå fast vid mitt utlåtande. Det är det här med machosång som inte låter så macho och kanske lite att båda banden har kvinnliga basister som är ett par av beröringspunkterna. Hon i Wlit blandar upp sitt basspel med att sjunga lite också, vilket jag tycker att hon borde göra oftare för hon gör det bra. Där Fucked up är lite mer indie-rock med hc-tjockis på sång wlit lite mer punkiga och påfallande ofta tänker man att det går långsamt, på ett positivt sätt.
Jag hittade lite film:
Jag hörde dem för första gången i vintras hemma hos Viktor, nu kan han ses stå och hamra på en sg till höger i bild. En grej jag tycker är kul i detta klipp är vad sångaren gör när det blir ett längre instrumentalparti i Modern hex, i 99 fall av hundra ser man frontmannen stå längst framme och skaka rumpa (tänk Cedric Bixler-Zavala) i dessa lägen men här ställer han sig istället längst bak och softar - det hade jag också gjort.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar