Brothers in arms

Året är 1986 och det är två år efter att Sepultura har startats av två brasilianska vildbasarbröder vid namn Max och Igor (den senare bytte senare namn till Iggor) Cavalera. Detta är i princip original-lineupen som ställer sig på scen och spelar Troops of doom:

Bandet har ett tag frontats av en sångare vid namn Wagner Lamounier som redan ett år tidigare fått kicken. 1986 hanteras basen av Paulo Jr. som kort efter starten ersatt Roberto "Gato" Raffan och den ena gitarren (den med sex strängar, till skillnad från Maxs fyra) av en kille vid namn Jairo Guedes (också känd som Jairo Guedz, Jairo T. eller Tormentor) som året efter skulle lämna bandet för att söka nya musikaliska betesmarker. Han ersattes en vecka senare av Andreas Kisser.

Vi spolar framåt lite. Efter ett helt gäng framgångsrika skivor är resten av bandet inte så sugna på att ha Maxs fru Gloria som manager (man kan tänka sig lite Spinal tap-situationer här) längre. Det är i slutet av 1996 och detta avhandlas efter en lyckad spelning på Brixton Academy. Max blir milt sagt lite purken och lämnar bandet initierar pajkastning i metalpressen och pratar inte ens med sin bror på åtskilliga år. Nästan tio år efter att brorsan lämnat skeppet kastar även Iggor (som han då precis börjat kalla sig, av ingen sämre anledning än att det ser lite snyggare ut) in Sepulturahandduken. I och med detta hade alla originalmedlemmar lämnat bandet. Året efter startar bröderna Cavalera Conspiracy och släpper en ganska oinspirerad Thrash-skiva och turnerar med de låtarna och en hyfsat imponerande mängd Sepultura-låtar. Man skulle kunna säga att de är nästan Sepultura, men Sepultura finns redan. Det riktiga Sepultura alltå, som spelar in tveksamma temaskivor om Dantes Inferno och A clockwork orange och inte har en enda originalmedlem. Såhär ser det ut när Cavalera Conspiracy 22 år efter det förra klippet spelar live med en gästtrummis:

Det är ganska gulligt när Max kallar sin egen son (som inte kan vara äldre än 13, högst 14 år) för Igor motherfucking Cavalera jr. I slutet av klippet får vi även se Iggor torka vad som ser ut att vara en rörd tår. Det kan visserligen vara så att det har runnit ner svett från håret på honom, han har ju trots allt spelat snabba trummor lite drygt fyra minuter tidigare.
Stundtals skulle man väl kanske kunna kalla trumspelet lite svajjigt men visst har han en trumkarriär utstakad, lill-Igor. Snart dyker väl brorsan, Zyon motherfucking Cavalera, upp iklädd en ful gitarr med fyra strängar och sen är cirkeln sluten.