De lyckliga kompisarna

Blev presenterad för skivan "Tomat" när jag var i tretton-fjortonårsåldern och föll direkt för den ganska lättsamma och fartiga trallpunken som serverades. Tyckte att det var en rakt igenom suverän skiva och det kändes som om det var detta jag gått och väntat på utan att veta om det. Ett par veckor senare införskaffade jag "Le som en fotomodell" och hade till en början lite svårt att acceptera den men upptäckte ganska snabbt att debuten var ännu bättre än sin lite mer skojfriska efterföljare. "Le som en fotomodell" bjuder på något så motsägelsefullt som allvarlig trallpunk, kanske inte en motsägelse i sig med tanke på att musiken är ganska hurtig och allvaret i texterna bäddas in i lustiga formuleringar men likväl finns där ett mörker som man inte förväntar sig i denna genre. En hel del vatten rann under broar och till min lycka kom ep:n "Dammsugarförsäljare blues" ut i butikerna. Det visade sig att det varit lite turbulens i bandet och de flesta av medlemmarna var utbytta mot Räserbajs-medlemmar. Känslan var inte densamma men jag var fortfarande ganska peppad. Denna ganska ojämna ep följdes av skivan "Sagoland" som jag lyssnade på ett par gånger innan jag helt gav upp, den var helt enkelt riktigt pissdålig. Försöken att bli politiska som i låten med det putslustiga (och för all del ganska lustiga) titeln "Regalskeppet Jasa" föll platt till marken.

Anledningen till denna promenad längs minnenas allé är att jag för en stund sedan hittade denna video på Youtube:

Jag minns när jag såg delar av den här konserten på tv någon gång i slutet av 1994. Jag hade verkligen trott att de skulle se ballare ut, det tog mig ett ganska bra tag att komma över den chocken. Jag vill minnas att det finns en rolig episod när någon kastar något kladdigt på Marts tröja mitt under en låt men det fanns inte upplagt på world wide internet. Videon till denna låt där de åker trehjuling och blir fulla finns där också - mycket underhållande.
En sak till: jag blev ganska uppspelt för några år sedan när jag fick ett sms av min vän Frippe där det stod att han satt på Carmen och söp med Sussie Persson. Hade hon varit lite snyggare så hade hon varit en våt dröm i mina ungdomsår, nu får hon mest nöja sig med att ha öppnat mina ögon för Telecastern.

WWF

Såg the Wrestler nyss. Väldigt gripande film det där.
Det jag kom att tänka på var att Torsten Flinck är Sveriges svar på Mickey Rourke, båda har varit väldigt framgångsrika när det gäller att supa/knarka bort sina lovande karriärer. Det var väl mest det.

Den där Cosby

""After separating from his wife, Leonard Parker (Cosby) quit the spy business and became a restaurateur. His wife refuses to speak with him, and his daughter, who changes her career more often than her clothes, has begun dating a man old enough to be Leonard's father! On top of it all, the government has asked him to come back and save the world again. The evil Medusa Johnson (Foster) has hypnotized animals into doing her bidding, and plans to use them to take over the world! It's up to Leonard to save the world, as only he can battle her Vegetarians and man-eating rabbits!"

Det här verkar ju vara en helt fantastisk film. Man har ju spendrat en och annan stund med att fundera över vad hr Cosby investerat sin talang i förutom att spela dr Huxtable och medverka i Tennisspionerna (otroligt tufft namn på en serie förövrigt). Nu har jag kollat upp det och han faktiskt spelat i ett helt pärlband av filmer jag aldrig hade hört talas om. Han har dessutom vinnit en Emmy och Aftonbladets tv-pris inte mindre än fyra gånger.

Kärlek till musik (?) pt 4

Jag vet inte riktigt var jag ska börja. Jag har hört moderater uttala sig på detta sätt förut och det är precis lika obegripligt varje gång. Det enda som händer är att man får fler bevis för sin tes att moderater inte har någon koll alls. Att jag ser människor med andra politiska preferenser än mina egna och kanske tycker att de har fula kläder är helt ok med mig, det handlar om tycke och smak i de flesta fallen men detta är ju bara ... fel. Vad är det du gillar Fredrik? Efter vad jag förstod är det Ebba Gröns version av den gamla proggklassikern vår statsminister skrålar med i när han festar. Efter vad man har sett av honom tidigare har jag svårt att tänka mig att själva musiken faller honom i smaken. Detta lämnar oss till texten, som rimligtvis inte heller borde falla vår statsminister på läppen. Egentligen är det lite synd att det inte finns några riktiga kapitalistrockband, det skulle vara riktigt roligt med en hel scen där allt handlade om hur förträffligt det var att äga. Eller finns detta, har jag missat något stort?
Jag tror att jag har fått fram min poäng ganska tydligt vid det här laget. Motsvarigheten borde således var att jag blev citerad när jag klämde ur mig att "en fest utan Pluton Svea är ingen fest. Eller ordföranden i Föräldraföreningen mot narkotika skakar inte sina lurviga om han inte får höra "Legalize it".

Kärlek till musik pt 3

Ni (kanske högst två) trogna läsare förtjänar verkligen att ta det av följande mail som jag fick av min far:

"Hej,
det var kul igår. Det gör vi om nån gång.

Här kommer nya ringsignalen, en liten bit ur Alberto Ginasteras Toccata
i Emerson, Lake & Palmers tolkning.

Vi hörs.

J"

Nu har jag ny ringsignal.

Early morning revidering

När jag såg the Bronx på Hultsfredsfetivalen 04 tyckte jag att det var hur bra som helst. När jag senare såg samma spelning på tv tyckte jag att det var rätt tattigt.

Lite samma sak var det att se Skavlan på tv igår, kändes lite mer ansträngt på tv på något vis. Kan även ha varit så att jag bara var trött också. Somnade efter halva programmet men hann iallafall se när Kristina Lugn kallade ett tänkt självmord av henne för "mycket väsen för ingenting".

Den där Skavlan

Var just och bevittnade inspelningen av ett avsnitt av svt:s nya talk show Skavlan. Fredrik Skavlan är en käck norrman som haft ett liknande program i sitt hemland i nio år. Efter att en studioman (som såg ut precis som man vill att en studioman ska se ut, med de där hörlurarna med tillhörande mikrofon som gör att han ser ut att vara i färd med att flyga helikopter) instruerat oss om hur man beter sig som publik och spelat in lite applåder och skratt som skulle läggas på här och där senare äntrade Skavis själv salongen. Han var skön och tillbakalutad och kläckte ur sig saker som "ett tillgjort skratt är bättre än inget skratt" innan han visade en snutt ur sitt gamla program. Snutten var en bit ur en intervju med Meat Loaf. Han började med att kalla svulstrockskanadicken "mr Loaf" och sen gick hela intervjun helt överstyr då mr Loaf var på ett otroligt skojfriskt humör och tog över hela showen. Det byttes stolar och Skavis fick inte en syl i vädret, helt plötsligt var det mr Loaf, eller Meat som han själv föreslog att han skulle kallas, som intervjuade en häpen norrman.

Programmet började och Skavlan visade sig vara häpnadsväckande proffsig. Först ut var Göran Persson och Anitra Steén. I början var stämningen lite tryckt och det kändes nästan lite obekvämt men de blev ganska snart varma i kläderna. Göran P återigen prov på humor och kvicktänkthet, han är allt var Fredrik Reinfeldt försöker vara. Anitra däremot kändes inte alls lika naturlig. Det pratades om allt det man kunde tänka sig att det skulle pratas om, hemmaliv, karriär, vin, Carl Bildt etc. Det finns ett problem när par blir intervjuade tillsammans - det blir lite stånkigt.

Näst på tur var framtidsforskaren Anders Sandberg och Åsa Vilbäck aka Dr Åsa aka Robinson-Åsa. Det pratades om att människor inom en snar framtid kommer kunna bli 200 år gamla och huruvida detta var något positivt eller inte. Anders var befriande nördig och när Dr Åsa pratade ville jag mest att hon skulle sluta med det.

När det var färdigpratat om åldrande fick framtidsforskaren Anders hastigt och lustigt lämna manegen för att lämna plats åt Ari Behn, som på senare tid har hamnat i medialt blåsväder i Norge. "Vilken norsk broiler" var det första jag tänkte när han äntrade studion. De båda norrmännen satt först och myste åt att publiken skulle tro att de pratade norska när de i själva verket pratade sin glada version av svenska. Det misstaget har jag själv gjort vid ett par tillfällen - att tro att jag förstår norska utmärkt när det i själva verket är norrmän som pratar svenska jag lyssnar på. Det hela fortgick med att Ari berättade lite varför han bestämt att Norges svar på Elisabeth Tarras-Wahlberg var död och vad resten av kungafamilje tyckte om det.

Skavlan lyckades hela tiden, som det fullblodsproffs han är, hålla det hela intressant och med lagom doser humor.

Nu var det dags för Kristina Lugn (då fick även Dr Åsa lämna studion för att skapa stjärterum) och jag hade på förhand trott att detta skulle vara plågsamt men hon visade sig vara både rolig och välformulerad. Jag tycker dessutom att det finns något spännande med allt som har med Svenska akademien att göra.

Sista gästen denna kväll var Timbuktu och oj vad liten han var. Hans medverkan verkade ha mycket att göra med att han skrivit den där brev till Göran Persson-låten. Det pratades en stund om den och Göran började prata om sin "rap" han skrivit till svar och berättade att om han hade förberett sig hade han minsann framfört den nu - det tvivlar jag inte alls på, men är ganska glad att så inte var fallet då jag antagligen hade dött pinsamhetsdöden (de borde spela lokalrevy-rap på Guantanamo).

Sist ut var det dags för en Sam Cook-cover som framfördes i en jazzig version av en tjej som hette Pernilla Andersson, henne hade jag inte hört talas om innan och lär aldrig göra det igen. Vi fick genomlida låten två gånger eftersom det blev något fel första gången den spelades.

Nu återstod bara lite tackande och applåderande innan vi begav oss därifrån och mötte tjockisbraten på ett Karlaplan i snålblåst. Jag trodde inte att han existerade i verkligheten.

En väl spenderad kväll med andra ord.

Spanjacker, ja jag säger då det.

Det finns ett uttryck på spanska som rakt översatt handlar om "mammas fitta". Man nämner sin mors könsorgan som något positivt. Till exempel: någon kan vara lika bra som mammas fitta på att laga mat (eller vänta nu, den kan väl inte laga mat?), tror till och med att man kan tycka att en snygg tjej är lika fin som mammas fitta. Själv tycker jag att mina trummor är fina som mammas fitta. Det minsta man skulle kunna begära av mig är kanske att jag skulle kunna redovisa orden på spanska också, men det kan jag inte - dåligt av mig.

Det finns även något uttryck som betyder något i stil med "huvudet som inte passar på kroppen". Spanska är ett spännande språk.