De lyckliga kompisarna

Blev presenterad för skivan "Tomat" när jag var i tretton-fjortonårsåldern och föll direkt för den ganska lättsamma och fartiga trallpunken som serverades. Tyckte att det var en rakt igenom suverän skiva och det kändes som om det var detta jag gått och väntat på utan att veta om det. Ett par veckor senare införskaffade jag "Le som en fotomodell" och hade till en början lite svårt att acceptera den men upptäckte ganska snabbt att debuten var ännu bättre än sin lite mer skojfriska efterföljare. "Le som en fotomodell" bjuder på något så motsägelsefullt som allvarlig trallpunk, kanske inte en motsägelse i sig med tanke på att musiken är ganska hurtig och allvaret i texterna bäddas in i lustiga formuleringar men likväl finns där ett mörker som man inte förväntar sig i denna genre. En hel del vatten rann under broar och till min lycka kom ep:n "Dammsugarförsäljare blues" ut i butikerna. Det visade sig att det varit lite turbulens i bandet och de flesta av medlemmarna var utbytta mot Räserbajs-medlemmar. Känslan var inte densamma men jag var fortfarande ganska peppad. Denna ganska ojämna ep följdes av skivan "Sagoland" som jag lyssnade på ett par gånger innan jag helt gav upp, den var helt enkelt riktigt pissdålig. Försöken att bli politiska som i låten med det putslustiga (och för all del ganska lustiga) titeln "Regalskeppet Jasa" föll platt till marken.

Anledningen till denna promenad längs minnenas allé är att jag för en stund sedan hittade denna video på Youtube:

Jag minns när jag såg delar av den här konserten på tv någon gång i slutet av 1994. Jag hade verkligen trott att de skulle se ballare ut, det tog mig ett ganska bra tag att komma över den chocken. Jag vill minnas att det finns en rolig episod när någon kastar något kladdigt på Marts tröja mitt under en låt men det fanns inte upplagt på world wide internet. Videon till denna låt där de åker trehjuling och blir fulla finns där också - mycket underhållande.
En sak till: jag blev ganska uppspelt för några år sedan när jag fick ett sms av min vän Frippe där det stod att han satt på Carmen och söp med Sussie Persson. Hade hon varit lite snyggare så hade hon varit en våt dröm i mina ungdomsår, nu får hon mest nöja sig med att ha öppnat mina ögon för Telecastern.