Skägget #3

Runtmunnenmedelålderskrisskägget. När man börjar lite till åren finns det egentligen bara två sätt att hantera det hela på: antingen gillar man läget (sväljer satsen så att säga) helt enkelt eller så skaffar man ett runt munnen-skägg, svårare än så är det inte. Antingen tar man emot de grå håren med öppna armar och ser rynkorna som ett tecken på livserfarenhet eller så kör man vägra bli gammal-skägget (som i själva verket gör att man nästan ser äldre ut), tonar håret och skaffar ett par läderbrallor. Skägget används även av yngre förmågor som försöker se äldre ut än vad de egentligen är, vilket är en motsägelse i sig. Ett exempel på detta är Andy j Cairns i Therapy?, jag undrar om han inte rent utav föddes med runt munnen-skägget - det är dock helt oförklarligt att jag inte hittar en enda bild på honom med det när jag slögooglar lite. Ett exempel på äldre mannen-varianten:

Bruce Willis. Vad gör han numera? förutom att dejta kvinnor jämngamla hans egna barn alltså.

Skägget #2

Hårdrocksgetskägget! Delar alla negativa egenskaper med Skägget #1 men är markant fulare. Ok, det kliar inte på ett lika stort område eftersom man inte har lika mycket skägg i ansiktet men det är inte på långa vägar nära att uppväga hur mycket fulare det är och ätandet är inte ens i närheten av att ha blivit smidigare.
Exempel på innehavare av detta skägg:

Robin, envåldshärskare i det tyska metalkollektivet the Ocean.

Skägget #1

Det var egentligen inte meningen att det skulle bli ett skägg av den dignitet det till slut blev. Jag önskade mig en rakapparat i julklapp och tänkte att om jag fick en så skulle den banne mig lite att jobba med. Skägget blev (som vanligt) ett monster som inte gick att stoppa. När det väl sitter där mitt i ansiktet så är det sjukt svårt att göra sig av med det. Folk säger att man är mycket snyggare med skägg än utan och man känner sig lite sådär häftigt bohemisk. Sen börjar det klia och bli komplicerat att äta. Exempel på folk som har det likadant:

Joaquin Phoenix

Lotten (update)

Jag har fortfarande inte skrapat den. Är fortfarande miljonär med andra ord.

Min idol

Jag känner att jag får ta tag i den här bloggsaken, det börjar bli sorgligt. Den ligger där och frustar i plågor som en skadeskjuten flodhäst i vattenbrynet, begging for mercy. Så lätt ger jag inte upp.
En sak har jag tänkt på ganska länge. På Icabutiken där jag gör den största delen av mina matinköp jobbar kvinnan som finns avbildad här till vänster. Jag förundras lite varje gång hon sitter där. Hur gammal är hon egentligen? Bilden blev inte direkt tydlig, jag är inte van vid sådant smygfotograferande och råkade langa upp ett klåparmässigt pekfinger framför linsen precis när jag tryckte av(vi kanske kan säga att det gav bilden lite mer nerv). Det känns iallafall som om hon borde vara minst åttio år fyllda. Eller så är hon 47 och har taskiga gener som gör att hon ser sjukt gammal ut och då blir allt det här (speciellt mitt bloggande om saken) bara sorgligt och vi glömmer det genast. Vi antar alltså fortfarande att hon är minst åttio. Ett som är säkert är att hon sköter sitt arbete klanderfritt, allt görs helt enligt boken och utan ens minsta atydan till tvivel. Jag skulle vilja kalla den här kvinnan min idol. Jag önskar att jag en dag blir som hon. Att när jag egentligen borde sitta på ett serviceboende och dregla över ett parti Canasta så utför jag istället mitt värv på gränsen till perfektion. Tanten, om du råkar läsa det här, jag hyllar dig.

Lotten

Jag fick en trisslott i julklapp. En sån där med en massa olika skrapmöjligheter som gör att det känns som om man måste vinna massor med pengar. Först glömde jag skrapa den, sen ville jag inte skrapa den. Jag gick runt och fantiserade om att jag vann två miljoner på den. Tyckte att det var en lite lagom summa att fantisera om. Tänkte att jag kunde lösa mig från mina bolån med den ena miljonen och trygga livet med den andra, eventuellt också köpa en ny gitarr. Nu har jag fantiserat så mycket om mina två miljoner att jag inte vågar skrapa lotten. Jag har givetvis kollat bäst före-datumet, någon måtta på galenskaperna får det vara, jag har gott om tid.

happy christer/sad christer

Christer till vänster plirar lite med ögonen. Han ser lite lurig ut, man skulle nästan kunna tro att han har haft något fuffens för sig. Har han mördat en statsminister månne? Eller tycker han att det är ganska bekvämt att tv3 betalar hutlösa pengasummor om han är lite tvetydig angående sin skuld? Han langar ut betet och sen drar han tillbaka det fort som fan igen.

Christer till höger är inverterad och ser mest ond ut.