Jag känner att jag får ta tag i den här bloggsaken, det börjar bli sorgligt. Den ligger där och frustar i plågor som en skadeskjuten flodhäst i vattenbrynet, begging for mercy. Så lätt ger jag inte upp.
En sak har jag tänkt på ganska länge. På Icabutiken där jag gör den största delen av mina matinköp jobbar kvinnan som finns avbildad här till vänster. Jag förundras lite varje gång hon sitter där. Hur gammal är hon egentligen? Bilden blev inte direkt tydlig, jag är inte van vid sådant smygfotograferande och råkade langa upp ett klåparmässigt pekfinger framför linsen precis när jag tryckte av(vi kanske kan säga att det gav bilden lite mer nerv). Det känns iallafall som om hon borde vara minst åttio år fyllda. Eller så är hon 47 och har taskiga gener som gör att hon ser sjukt gammal ut och då blir allt det här (speciellt mitt bloggande om saken) bara sorgligt och vi glömmer det genast. Vi antar alltså fortfarande att hon är minst åttio. Ett som är säkert är att hon sköter sitt arbete klanderfritt, allt görs helt enligt boken och utan ens minsta atydan till tvivel. Jag skulle vilja kalla den här kvinnan min idol. Jag önskar att jag en dag blir som hon. Att när jag egentligen borde sitta på ett serviceboende och dregla över ett parti Canasta så utför jag istället mitt värv på gränsen till perfektion. Tanten, om du råkar läsa det här, jag hyllar dig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar