tisdag 17 november 2009

Tips!

Idag blir det inga gubbskämt eller andra krångligheter, bara ett litet tips. Kolla in det här. <- Klick it. Jag tycker att det är roligt.

söndag 15 november 2009

Gubbhumor

På jobbet:
Gubbkollega: Vadå, varför kallar du mina skämt för gubbskämt? Jag drar väl inga gubbskämt?
Jag: Jo, alla skämt som avslutas med "som flickan sa" eller liknande är per definition gubbskämt.
Gubbkollega: Jaha... Har du hört den här då? (Drar tveksamt men ändå ganska harmlöst gubbskämt)

Det här har eskalerat och resulterat i att vi avslutar varenda mening med ...som flickan sa. Prova själv, det blir ganska roligt.

torsdag 12 november 2009

Mer mat

Mitt matbloggande blev så populärt (främst hos min mamma, hej) så ja kände mig tvungen att slänga upp en uppföljare.
Har man gått i skolan och sedan jobbat hela kvällen blir man sugen på något snabblagat men ändå mättande. Kravet att det ska vara snabblagat blir ännu viktigare när man bara har tio minuter till godo innan Efterlyst börjar. Jag gjorde korv med (fullkorns)bröd och intog en Legymsallad till det. Jag tycker nog inte att de Quornkorvar jag köpt kan stå upp riktigt mot Hälsans köks sojakorvar men det var ändå smaskigt. Efterlysttittandet som skulle komplettera måltiden kom av sig helt då Comhem hade gått över till digitala sändningar och på så vis fimpat mina möjligheter till det tjuvsmygtittande jag har ägnat mig åt i 1,5 år. Så kan det gå.

Dagens Mitch

tisdag 10 november 2009

Hade jag en son skulle han heta Jörn

Jag har laddat ner en massa sommarprat, och lyssnat på ganska stora delar av det. En lite mer utförlig genomgång av alla kommer kanske senare ifall andan faller på. Nu vill jag bara uppmärksamma Jörn Donner. Jag bestämde mig för att gå hem på söndagskvällen och bestämde att den finlandssvenske journalisten, författaren med mera skulle ackompanjera min söndagsångestmarsch - och jag kunde ju inte ha haft ett bättre sällskap. Välformulerad och reflekterande skulle jag kalla honom. Jag vet inte riktigt vad det var som var så bra med just det programmet men jag blev alldeles fylld av välbehag, ett tillstånd som för mig är ganska ovanligt på hösten.
Jag kom även att tänka på en intervju med Jörn jag såg på tv en bakfull söndag för några år sedan. Vid ett tillfälle pratade han om att han hade blivit tvungen att sluta röka eftersom hans lungor var på väg att ge upp helt. När journalisten frågade ifall han ångrade att han börjat röka svarade han att han inte ångrade en enda cigarett och att det var en stor sorg för honom att han varit tvungen att sluta.

Idag lyssnade jag på Peter LeMarcs sommarprogram, det var inget vidare.

måndag 9 november 2009

Osorterade tankar: en lätt måltid

Detta var vad jag åt när jag kom hem en eftermiddag för inte så länge sedan. I den stora skålen ser vi en redan färdig (för den lite late) sparrissoppa. Väldigt god var den och den men det som nästan var bäst med den var ändå färgen, en väldigt behaglig (om än lite kall) grön nyans. På tallriken ligger två stycken halvor av Coops egenbakade vitlöksbaguette, den var tyvärr lite torrare än vanligt men ändå helt ok. På brödet placerade jag ett par skivade ägg och toppade det hela med lite mager majonnäs. Anledningen till att det blev den magra majonnäsen var att den normala var slut i tubversionen och jag var ganska inställd på att ha den just tub och inte på burk med allt knivslabbande som det innebär. Problemet är (och nu sticker jag ut hakan lite här) att fettsnåla produkter så gott som alltid är lite äckligare än de fetare varianterna. Den här majonäsen var inget vidare skulle jag vilja påstå. I glaset har jag Oatlys havrecholkaddryck, en dryck jag inte riktigt kommit överens med trots två ihärdiga försök. Det infinner sig nästan omedelbart en slags eftersmak som jag inte alls är förtjust i. Tacka vet jag Alpro soya choklad, det är hemskt synd att den är lite knölig att få tag på i min del av stan. Släng på ett par avsnitt Curb your enthusiasm och, hepp hepp, så har man en helt ok eftermiddag.

måndag 2 november 2009

Jag och sport


Det slog mig igår, som en smocka i ansiktet. Jag bryr mig lite mer om sport än vad jag vill erkänna. Jag jobbade när AIK mötte IFK Göteborg. Historiskt sett ska jag vara helt oberörd av sportevenemang men nu märkte jag hur jag promenerade till de spots i varuhuset där våghalsiga medarbetare helt emot alla regler hade placerat ut radioapparater. Jag blev rent utav modstulen när aik hade ett mål i baken. Denna känsla övergick i lättnad när kvitteringen kom och oförställd glädje när AIK tog hem det hela till slut. Ska jag tänka på det hela rent nyktert är det inte så konstigt. Jag har en kompis som över huvud taget är insatt i det här med lagsport - han är gnagare och gillar att prata om allt som har med gnaget att göra. Detta har alltså gjort mig till passiv aik-supporter. Didn´t see that one coming.