Det slog mig igår, som en smocka i ansiktet. Jag bryr mig lite mer om sport än vad jag vill erkänna. Jag jobbade när AIK mötte IFK Göteborg. Historiskt sett ska jag vara helt oberörd av sportevenemang men nu märkte jag hur jag promenerade till de spots i varuhuset där våghalsiga medarbetare helt emot alla regler hade placerat ut radioapparater. Jag blev rent utav modstulen när aik hade ett mål i baken. Denna känsla övergick i lättnad när kvitteringen kom och oförställd glädje när AIK tog hem det hela till slut. Ska jag tänka på det hela rent nyktert är det inte så konstigt. Jag har en kompis som över huvud taget är insatt i det här med lagsport - han är gnagare och gillar att prata om allt som har med gnaget att göra. Detta har alltså gjort mig till passiv aik-supporter. Didn´t see that one coming.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar