2009 är nu officiellt året då jag totalt förlorade alla sociala spärrar. Jag tror exempelvis att folk varken ser eller hör mig när jag lyssnar på musik på allmän plats. Idag satt jag och spelade lufttrummor till "It's a crime I never told you about the diamonds in your eyes" med Black heart procession i ett fullsatt tunnelbanetåg. Detta inträffade dessutom bara en halvtimme efter att jag förbannat mig för att jag kom på mig själv med att gå längs Västerlånggatan och sjunga med i "Subversion" med Brick. Det är inte ok, folk tittar underligt på en.
Det är alltså inget fel med beteendet i sig, det är fint att leva sig in i saker, men det sticker ut lite på samma sätt som att det bara är särklassen som skrattar på fotot i en gymnasieskolkatalog.
Jag berättar även pinsamma och högst privata saker för helt främmande människor, inte ok.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar