Guns n´ fucking roses

Var på firmafest igår. Skandalerna blev inte alls så många som jag hade föväntat mig. Höjdpunkten var nog när en tjej sa "vad gör du fyllo" till etableringschefen. Det var ju dessutom kul att se alla i sina privata kläder. Vi var ett gäng som satt ute i bygghallen ganska länge och bara snackade skit. Jag var helt sjukt trött men drack måttligt och klarade mig med hedern i behåll. När vi skulle dra ringdes det dit ett gäng taxibilar som skulle ta oss till slussen. Taxichauffören tyckte att vi var riktigt jobbiga efter ett tag och började fräsa svar på våra frågor och jag var rätt övertygad om att han skulle stanna och kasta ut oss. När vi kom till slussen stannade han vid en busshållplats så att vi skulle kunna betala. Då händer det! Vi lyssnade på Rockklassiker på radion och precis när vi betalar hör man den välbekanta gubbrösten i början av Civil war. Dojjan frågar helt sonika ifall vi får sitta kvar och lyssna på låten ifall vi pyntar lite extra. Det fick vi. Han fick alla pengar vi hade på oss, det var 240 spänn och resan kostade 238. Taxigubben verkade rätt nöjd med att få två kronor för att sitta och lyssna på Guns n´Roses med ett gäng fulla firmafestare. Vi satt och sjöng med och var allmänt peppade. Det är fan bland det konstigare jag har gjort på länge. Det är ju inte direkt en kort låt.

På debban var det gott om bekanta ansikten och riktigt kul för första gången på länge. Det var ju riktigt länge sedan man var kvar där tills ljust tändes. Sen blev det efterfest och hela kalaset slutade med att vi sov sex stycken i samma säng. På morgonen gick jag hem ganska tidigt, det var ju så trångt. Det var lite svårt att hitta hem.

det här med skit

Jag har länge levt med tanken att summan i mitt liv är konstant. Nu har det mesta börjat ordna sig för mig, jag har kommit på en inriktning för mitt liv med mera men likväl kommer den största kallduschen av dem alla och träffar mig med en helt otrolig kraft. helt vilsen i tillvaron är jag och vet faktiskt inte riktigt alls vad jag ska ta mig till. Man skulle kunna säga att all skit verkligen har samlats på fel ställe.

Köpte den nya the Kills-skivan igår, tror inte att den är så bra. Jag har lyssnat på den två gånger och den känns mest larvig. Skit. Min bekantskap med dem startade under accelerator the big one i Göteborg för några år sedan, stod och tittade på dem i regnet tillsammans med min bror och min kusin - tyckte att det vat lite tamt ljud men det fanns ändå någonting som tilltalade. Köpte No wow inte långt därefter och blev chockad av hur bra den var, kunde lyssna på den hur många gånger som helst om dagen. Inhandlade ett tag senare även den första skivan som visade sig var av lite mer tråkigt garagerockigt slag men lärde mig även uppskatta den. Nu spelar de på Debaser om ett par veckor och jag vet inte ifall jag ska ta mig dit. Jag verkar vara den enda som tycker att de är bra, Micke sade visserligen att han gillade några låtar och Matte P visade en viss uppskatting när jag laddade in den bra skivan i hans dator men jag är nog rädd att jag själv ska bli besviken och kanske till och med skämmas lite. Det kommer nog sluta med att jag går dit och blir för full för mitt eget bästa ändå.

Appropå full så sitter jag hemma och är lite salongs för mig själv, ska sticka hem till en kille från jobbet strax. Dricka mer öl och lyssna på singer/songwriter-musik. Sen kanske gå på electroklubb, kanske alltså.

ang tidsfördriv

Skapade den här grejen igår och började skriva men det måste ha kommit på avvägar på nåt vis. Kallade inlägget tidsfördriv och gav hela den här bloggtingesten existensberättigande genom att påpeka det faktum att jag är sjuk, ensam och uttråkad. Kanske kan ses som en ren definition av uttrycket ilandsproblem när man ligger och gnäller över lite feber och hosta i sin bostadsrätt i en närförort till Stockholm. Det här är ju dessutom ett gyllene tillfälle att hinna med en massa saker man inte hinner med annars. Titta på film kan man till exempel göra även om man ligger i fosterställning och hostar och svettas. Nyligen läste jag Slashs självbiografi, han har tydligen för vana att sluta med heroin och smälla i sina flickvänner att han har influensa - då har han nog känt sig som jag gör nu. ...och kan följdaktligen mycket väl ha tittat på film. Igår tittade jag på No country for old men. Bröderna Coen är tillbaka! Efter de senaste stolpskotten är de på banan igen. Sa just till min bror att jag nästan grämde mig över överbetyget min trea till Ladykillers innebar. Skulle vilja se den igen (inte Ladykillers alltså, det räckte med en gång) och kanske med text, de pratar inte så mycket och när de väl gör det är det sällan tydligt.
Idag har jag tittat på Stranger than fiction, en film jag skulle kalla både mysig och underhållande.

Saker min mamma önskar sig i födelsedagspresent:
muggar
körsbärsmarmlad
gräddädelost
dricksglas
bilder på barnen

Jag kom på tidigare idag att det ballaste vapnet man kan använda sig av är banne mig tryckluft, på plats nummer två kommer att skjuta någon genom sin egen axel.
Jag tittade på Die hard 4.0 nyss (eller Live free or die hard som den heter på originalspråk, jag vet inte vad som är töntigast). Som (den svenska) titeln antyder är det hackeraction vi snackar om här. Filmen var verkligen inget vidare men när man inte har lämnat lägenheten på några dagar fungerade den bra att sitta och hosta till. Vi får ju komma ihåg att detta är en senkommen uppföljare till en av de (ok, i mitt tycke) bästa actionfilmerna som gjorts. Die hard skapade nästan en egen genre av klaustrofaubisk action och jag kan lätt stå för att Hans Gruber är den bästa bad guy-killen jag vet. Glida runt där och bara vara hård och tysk i kostym, inte undra på att jag har blivit helt sjukt sugen på att se den första Die hard-filmen varje gång jag (något motvilligt) sett en Harry Potter-film. Ett extra plus måste jag ge dh4 (som jag helt plötsligt valt att kalla den) för att Kevin Smith dyker upp som en helt vanlig snackande snubbe. Det gillade jag.
Det händer mycket den här helgen trots att jag inte gör något. Blev precis erbjuden att gå och se Smashing pumpkins, men jag är ju sjuk och det är dessutom kanske tio år för sent. Spelade postkodmiljonären över sms med Heidi istället, det var kul. Sen tittade jag på 1408. Förstår inte varför jag inte kan titta på film med lite kvalle när jag tittar på film nuförtiden. Den var stundtals riktigt skrämmande faktiskt och det var ju tufft att en tönt som Mikael Håfström hade fått med sig storheter som John Cusack och Samuel L Jackson. Nu har jag helt sjukt ont i skallen och går därför och lägger mig. Gonatt.