det här med skit

Jag har länge levt med tanken att summan i mitt liv är konstant. Nu har det mesta börjat ordna sig för mig, jag har kommit på en inriktning för mitt liv med mera men likväl kommer den största kallduschen av dem alla och träffar mig med en helt otrolig kraft. helt vilsen i tillvaron är jag och vet faktiskt inte riktigt alls vad jag ska ta mig till. Man skulle kunna säga att all skit verkligen har samlats på fel ställe.

Köpte den nya the Kills-skivan igår, tror inte att den är så bra. Jag har lyssnat på den två gånger och den känns mest larvig. Skit. Min bekantskap med dem startade under accelerator the big one i Göteborg för några år sedan, stod och tittade på dem i regnet tillsammans med min bror och min kusin - tyckte att det vat lite tamt ljud men det fanns ändå någonting som tilltalade. Köpte No wow inte långt därefter och blev chockad av hur bra den var, kunde lyssna på den hur många gånger som helst om dagen. Inhandlade ett tag senare även den första skivan som visade sig var av lite mer tråkigt garagerockigt slag men lärde mig även uppskatta den. Nu spelar de på Debaser om ett par veckor och jag vet inte ifall jag ska ta mig dit. Jag verkar vara den enda som tycker att de är bra, Micke sade visserligen att han gillade några låtar och Matte P visade en viss uppskatting när jag laddade in den bra skivan i hans dator men jag är nog rädd att jag själv ska bli besviken och kanske till och med skämmas lite. Det kommer nog sluta med att jag går dit och blir för full för mitt eget bästa ändå.

Appropå full så sitter jag hemma och är lite salongs för mig själv, ska sticka hem till en kille från jobbet strax. Dricka mer öl och lyssna på singer/songwriter-musik. Sen kanske gå på electroklubb, kanske alltså.