Nu vet jag vem Mats Helin är, han jobbar på Dramaten.

Tomatskämtet

Mia: Vincent, do you still want to hear my Fox Force Five joke?
Vincent: Sure, but I think I'm still a little too petrified to laugh.
Mia: No, you wont laugh, 'cus it's not funny. But if you still wanna hear it, I'll tell it.
Vincent: I can't wait.
Mia: Three tomatoes are walking down the street- a poppa tomato, a momma tomato, and a little baby tomato. Baby tomato starts lagging behind. Poppa tomato gets angry, goes over to the baby tomato, and smooshes him... and says, Catch up.

Tomatskämtet
På engelska: en habil ordvits och ett helt ok (nåja) skämt.
På svenska: En tråkig vits, knappt ens en sådan. Vadå kom ketchup så går vi? Ingen finess alls.

Jag var på en angenäm middag i lördags och vi diskuterade detta. Efter en del diskuterande kom vi fram till följande revidering av vitsen: Ett gäng tomater var ute och gick, helt plötsligt blev de överkörda av en bil. En skolklass kommer gående och läraren tittar förfärat på marken varpå han utbrister "passera tomaterna".

Kanske inte perfekt men lite i rätt riktning. Jag var en liten stund inne på att en charterbuss var boven i dramat och reseledaren sade "vi passerar tomater".

Lost in translation

Ibland kallas jag språkHitler. Jag ser dock inget fel i att sträva efter att saker ska vara korrekta. Det förhindrar inte att jag tycker att det är hemskt roligt när det blir fel. Jag kan till och med ligga hemma i soffan och skratta högt för mig själv, det gjorde jag igår när jag tittade på Prison Break avsnitt tio av säsong fyra. Avsnittet i fråga hade textats av några som påstod sig stå för de bästa undertexterna på internet. Bara detta påstående gjorde ju allt lite extra roligt när följande översättning dök upp:
"I would like to offer you a really big favour"
blev
"jag skulle vilja erbjuda dig en riktig björntjänst"

Inte helt ok skämt

Att gå runt på IKEA med ett långt blockljus och leka att det är en batong är helt ok. Att leka att man är polis och fråga "Hur var det här då?" är ganska roligt. Att kalla ovan nämnda stearinklump för Papa Dee-ljus är att ha närmat sig gränsen för vad som är inom smaklagarna med stormsteg.

Gravöl

Var och tog en pizza och en öl på Åsens pizzeria på kvällskvisten igår. Det är lite märkligt hur sådana ställen drar till sig ett visst alkisklientel. Ganska många av mina barndomsvänners föräldrar var riktiga pizzeriaalkisar. När jag var i tretton-fjortonårsåldern spenderade vi (mitt lilla gäng) en ganska stor del av våra fredagar med att sitta på lokalpizzerian och titta på när mina kompisars föräldrar dyngade ner sig. Ibland började de bråka och det blev ganska pinsamt och ibland skulle det dansas på borden och det var också ganska pinsamt. Väldigt ofta skulle det klappas (lite för hårt och lite okontrollerat) på kinden och berättas att man var en bra kompis för folks söner. Jag satt mest där och tyckte att det var underhållande och att det var rätt skönt att inte mina egna föäldrar deltog i dessa aktiviteter.

Åter till gårdagskvällen. Det var livad stämning inne på pizzerian, det diskuterades hejvilt och själv hade jag svårt att göra mig hörd därinne. Det är inte på många ställen som folk delar med sig av sanningar i den uträckning som de förekommer på dessa ställen. Det var som sagt livat. När en av deltagarna i det ganska stora och högljudda gänget reste sig och skulle gå (jag vill poängtera att detta var runt halv åtta på kvällen) började han vifta med en tavla och snacka om att man skulle minnas en man som jag tror hette Björn. Tavlan innehöll ett fotografi där en ganska tjock man var avbildad och mina fördomar säger mig att han spenderat en försvarlig del av sina dagar på liknande pizzerior. Tavlan skulle senare hängas upp i "garaget" berättades det, det var oklart för den oinvigde vilket garage som åsyftades men det högljudda gänget var helt klart med på noterna. Den högst rimliga slutsatsen man kan dra är att de varit på begravning och sedan var på en pizzeria för att dricka öl till den bortgångnes ära. Jag tyckte att det var fint på något vis.

Skulle det hända mig något tycker jag att ni, mina vänner, ska gå ut och dricka veckans på något sunkigt ställe och bara snacka livet. Broder Tuck till exempel. Vill ni sedan hänga upp en tavla med min bild på i något garage så ser jag det bara som en bonus.

Guilty pleasure

Jag erkänner inte detta så ofta men jag är inne på 1000 apor-siten lite oftare än vad som kanske är sunt. Det där var kanske att slå lite väl hårt på den stora trumman redan från början men jag går in och läser lite nästan dagligen och det är inget jag säger till folk. Jag tycker att de är ganska vidriga de dr Schulmanbröderna. Först trodde jag att jag tyckte att de skriver bra men det gör de egentligen inte. Fast ibland glimrar de till i helt briljanta formuleringar, det är jag den första att tillstå. Ibland är de roliga också - det är inte så ofta men ibland händer det. Allt som oftast beter de sig mest som ett par uppmärksamhetstörstande snorungar. De är lite som Bam Margera (som jag vid åtskilliga tillfällen utnämnt till världens äldsta snorunge) fast i den svenska medialekstugan (jag lägger in en parentes mitt i denna klyschan mest för att avdramatisera lite, härligt va?) runt Stureplan. Det ska liksom provoceras mest för provocerandets skull och oftast blir det inte roligt alls. Det som är lite jobbigt tycker jag ändå är att man märker ganska snabbt att det är ett par intelligenta människor man har att göra med här men att de fullkomligt slänger bort hela sin talang på att reta Marcus Birro. Det är lite som Filip och Fredrik, som jag tycker är absolut bäst när de är seriösa(re).
Jag kom att tänka på detta igår i samband med att min egen bror startade en sån här sak; "nu är vi ju som Schulmanbröderna" utbrast jag och han höll med fast man nästan överdriver om man säger att det stämmer marginellt. Här är han: http://skottimorkret.wordpress.com/ Kolla in den, jag brukar kalla honom ett geni ibland.

Fantastiskt, jag firar att detta inlägg är ganska tråkigt med att vara sparsam med radbrytningarna.

Nu kör vi (snart)!

Semestern är över, nu kör vi. Snart. Min dator är lagad och hel, hade dock inte gjort någon back up så all information är helt förlorad. Som om inte detta var nog avled min ipod, där är också all information förlorad - nästan 20 gig musik och lite dokument och saker. Mitt liv börjar om på nytt nu. Det är som den där kejsaren i Kina som arrangerade bokbål för att historien skulle börja med honom, nu börjar min nya tideräkning. Nu kör vi!*

Jag firar nystarten i mitt liv med en bild, gissa band:

Mer konversation

- Du, din gylf är jätteöppen
- Ja, jag har varit på barnkalas
- Va? hahahaha
- Öh oj, jag menade tjejkalas