Guilty pleasure

Jag erkänner inte detta så ofta men jag är inne på 1000 apor-siten lite oftare än vad som kanske är sunt. Det där var kanske att slå lite väl hårt på den stora trumman redan från början men jag går in och läser lite nästan dagligen och det är inget jag säger till folk. Jag tycker att de är ganska vidriga de dr Schulmanbröderna. Först trodde jag att jag tyckte att de skriver bra men det gör de egentligen inte. Fast ibland glimrar de till i helt briljanta formuleringar, det är jag den första att tillstå. Ibland är de roliga också - det är inte så ofta men ibland händer det. Allt som oftast beter de sig mest som ett par uppmärksamhetstörstande snorungar. De är lite som Bam Margera (som jag vid åtskilliga tillfällen utnämnt till världens äldsta snorunge) fast i den svenska medialekstugan (jag lägger in en parentes mitt i denna klyschan mest för att avdramatisera lite, härligt va?) runt Stureplan. Det ska liksom provoceras mest för provocerandets skull och oftast blir det inte roligt alls. Det som är lite jobbigt tycker jag ändå är att man märker ganska snabbt att det är ett par intelligenta människor man har att göra med här men att de fullkomligt slänger bort hela sin talang på att reta Marcus Birro. Det är lite som Filip och Fredrik, som jag tycker är absolut bäst när de är seriösa(re).
Jag kom att tänka på detta igår i samband med att min egen bror startade en sån här sak; "nu är vi ju som Schulmanbröderna" utbrast jag och han höll med fast man nästan överdriver om man säger att det stämmer marginellt. Här är han: http://skottimorkret.wordpress.com/ Kolla in den, jag brukar kalla honom ett geni ibland.

Fantastiskt, jag firar att detta inlägg är ganska tråkigt med att vara sparsam med radbrytningarna.