Den där Skavlan

Var just och bevittnade inspelningen av ett avsnitt av svt:s nya talk show Skavlan. Fredrik Skavlan är en käck norrman som haft ett liknande program i sitt hemland i nio år. Efter att en studioman (som såg ut precis som man vill att en studioman ska se ut, med de där hörlurarna med tillhörande mikrofon som gör att han ser ut att vara i färd med att flyga helikopter) instruerat oss om hur man beter sig som publik och spelat in lite applåder och skratt som skulle läggas på här och där senare äntrade Skavis själv salongen. Han var skön och tillbakalutad och kläckte ur sig saker som "ett tillgjort skratt är bättre än inget skratt" innan han visade en snutt ur sitt gamla program. Snutten var en bit ur en intervju med Meat Loaf. Han började med att kalla svulstrockskanadicken "mr Loaf" och sen gick hela intervjun helt överstyr då mr Loaf var på ett otroligt skojfriskt humör och tog över hela showen. Det byttes stolar och Skavis fick inte en syl i vädret, helt plötsligt var det mr Loaf, eller Meat som han själv föreslog att han skulle kallas, som intervjuade en häpen norrman.

Programmet började och Skavlan visade sig vara häpnadsväckande proffsig. Först ut var Göran Persson och Anitra Steén. I början var stämningen lite tryckt och det kändes nästan lite obekvämt men de blev ganska snart varma i kläderna. Göran P återigen prov på humor och kvicktänkthet, han är allt var Fredrik Reinfeldt försöker vara. Anitra däremot kändes inte alls lika naturlig. Det pratades om allt det man kunde tänka sig att det skulle pratas om, hemmaliv, karriär, vin, Carl Bildt etc. Det finns ett problem när par blir intervjuade tillsammans - det blir lite stånkigt.

Näst på tur var framtidsforskaren Anders Sandberg och Åsa Vilbäck aka Dr Åsa aka Robinson-Åsa. Det pratades om att människor inom en snar framtid kommer kunna bli 200 år gamla och huruvida detta var något positivt eller inte. Anders var befriande nördig och när Dr Åsa pratade ville jag mest att hon skulle sluta med det.

När det var färdigpratat om åldrande fick framtidsforskaren Anders hastigt och lustigt lämna manegen för att lämna plats åt Ari Behn, som på senare tid har hamnat i medialt blåsväder i Norge. "Vilken norsk broiler" var det första jag tänkte när han äntrade studion. De båda norrmännen satt först och myste åt att publiken skulle tro att de pratade norska när de i själva verket pratade sin glada version av svenska. Det misstaget har jag själv gjort vid ett par tillfällen - att tro att jag förstår norska utmärkt när det i själva verket är norrmän som pratar svenska jag lyssnar på. Det hela fortgick med att Ari berättade lite varför han bestämt att Norges svar på Elisabeth Tarras-Wahlberg var död och vad resten av kungafamilje tyckte om det.

Skavlan lyckades hela tiden, som det fullblodsproffs han är, hålla det hela intressant och med lagom doser humor.

Nu var det dags för Kristina Lugn (då fick även Dr Åsa lämna studion för att skapa stjärterum) och jag hade på förhand trott att detta skulle vara plågsamt men hon visade sig vara både rolig och välformulerad. Jag tycker dessutom att det finns något spännande med allt som har med Svenska akademien att göra.

Sista gästen denna kväll var Timbuktu och oj vad liten han var. Hans medverkan verkade ha mycket att göra med att han skrivit den där brev till Göran Persson-låten. Det pratades en stund om den och Göran började prata om sin "rap" han skrivit till svar och berättade att om han hade förberett sig hade han minsann framfört den nu - det tvivlar jag inte alls på, men är ganska glad att så inte var fallet då jag antagligen hade dött pinsamhetsdöden (de borde spela lokalrevy-rap på Guantanamo).

Sist ut var det dags för en Sam Cook-cover som framfördes i en jazzig version av en tjej som hette Pernilla Andersson, henne hade jag inte hört talas om innan och lär aldrig göra det igen. Vi fick genomlida låten två gånger eftersom det blev något fel första gången den spelades.

Nu återstod bara lite tackande och applåderande innan vi begav oss därifrån och mötte tjockisbraten på ett Karlaplan i snålblåst. Jag trodde inte att han existerade i verkligheten.

En väl spenderad kväll med andra ord.