Spikes

Mitt i ett samtal i en replokal någonstans i mellansverige:
"Det går rykten om att det är en film som Spike Lee Jones håller på och gör."

Nu reder vi ut det här en gång för alla.


Spike Lee
Regissör, manusförfattare, producent och skådespelare.
Ex Do the right thing, Jungle fever, 25th hour


Spike Jonze
Film- och musikvideoregissör.
Ex musikvideor till bl a Weezer, Beastie boys och Puff daddy. Adaptation, Three kings


Tommy Lee Jones
Skådespelare och före detta rumskamrat till Al Gore.
Ex No country for old men, Jagad, Men in black (I+II)

Mer jobbkonversation

– Erkänn att du är lite kär i Daniel Westling!
– Nej varför tror du det?
– Han har ju samma frisyr som din kille

Bloggtorkan strikes back

Mitt närvaro här har varit under all tänkbar kritik den senaste tiden. Fullt upp har jag haft det. Lat har jag varit också. Jag har funderat om man skulle köra någon slags live-bloggande någon gång - att man försöker skriva allt man tänker en hel dag, i något som skulle vara i närheten av realtid. Man hinner ju inte med så mycket annat om man bara sitter och skriver hela tiden, vilket gör att man inte får så mycket att nytt att skriva om under dagen. Det gäller alltså att man är fullpackad med intressanta tankar redan från början, och att man har en dag till övers. Man skulle förstås kunna bygga någon slags anordning som var som en låda (snarare bricka kanske) på magen och traska runt med mobilt bredband samtidigt som man höll sitt blogger-konto uppdaterat hela tiden. Eller kanske att man skulle ha en medhjälpare som vi telefonlänk satt och tog diktamen samtidigt som denne skulle kunna återge konversationer man hade väldigt exakt, eller kanske halva samtal iallafall. oj vad jag blajjar nu. borde nog äta och sova nu.

En grej till först: i lördags var jag och såg några band som i ärlighetens namn inte var så mycket att ha, något av dem. Det första bandet spelade någon slags punkrock som på det stora hela var ganska tråkig men ibland dök det upp ganska svängiga riff som iallafall gjorde det hela uthärdligt eller kanske till och med lite sevärt. Under näst sista låten sa jag till mina vänner att man måste ge bandet att de hade rattat in ena riktiga Hot snakes-ljud på gitarrerna. Sista låten var en Hot snakes-cover. Det var då det slog mig, det där som har slagit mig så många gånger förut, Hot snakes är bara tråkig rock - men det är världens bästa (nåja, making a point) tråkiga rock. Det borde bli så fel men det blir helt rätt. Jag ångrar fortfarande att jag inte åkte till Emmaboda när de spelade sin sista spelning där.

Roligare än så blir det inte idag. Inom en snar framtid blir det bot och bättring.

Det får vara så

Jag gör ingenting, verkligen ingenting. Detta är verkligen ovanligt för min del, jag brukar för det mesta vara ganska effektiv med att utnyttja min tid på bästa sätt. En kvinna (hon var kanske bara en flicka då, men jag var en pojke så det var inget obehagligt) jag umgicks med i forntid påstod att man alltid gjorde något, om man så bara stod där. Där kan jag ge henne att hon hade en poäng. Så, detta har jag gjort sedan jag kom hem:
• Tittat på stereon jag hade tänkt laga
• Funderat över om det var värt ansträngningen att ta sig till sovrummet för att läsa boken som ligger där
• Lyssnat på en skiva (som jag fått i hemlighet)
• Funderat över ett erbjudande jag fått (också det i hemlighet)
• Läst facebookstatusar till förbannelse
• Tittat på två (ganska sena och väldigt tråkiga) avsnitt av That 70's show
• Läst jättemycket i en ganska tråkig blogg skriven av någon slags bloggkändis
• Ätit en smörgås medans jag tittade på slalom (eller super g, vet inte skillnaden)
• Spelat Ms röj på internet
• Stirrat apatiskt ut i luften
Nu känns det som om jag har hunnit med ganska mycket på de fyra timmar jag har varit hemma, utan att egentligen göra någonting.

Kanske är det i inspiration av denna eftermiddag som jag bestämt mig för att den här blogg-grejen jag skriver i får behålla sitt namn. Det är ganska pinsamt att komma ihåg fel, i synnerhet när det gäller en låt med ett av ens favoritband. Det kanske rent utav är rätt pinsamt att döpa någonting efter en låt-titel över huvud taget. Jag får stå för det helt enkelt. Man kommer gradvis vänja sig och till sist kommer min sanning vara sanningen.

Jag tänkte på komp

För några år sedan (säg tio) var jag och såg Esbjörn Svensson trio spela livs levande (live på engelska). Efter spelningen kläckte jag ur mig att "det var ju bra, men jag hade klarat mig utan den där pianosnubben", varpå min kompis replikerade "det är ju han som är Esbjörn Svensson". Det kan man tycka att jag hade kunnat ana men jag var nog alldeles för uppfylld av det svängiga kompandet jag just bevittnat. Det stod jag och tänkte på när jag var och såg Kleerup på Strand i fredags. Kleerup stod i mitten av scenen i vad som närmast kan liknas vid ett altare av synthar och digitala trummor och lade synthmattor och spelade Toto-fills (jag tänkte först att de var ganska Europe men jag får nog credda Dega för Toto-liknelsen) i en truckerkeps som han förlorade redan efter ett par låtar ("kan jag få tillbaka min keps, jag tycker verkligen om den... jag kan ... öh... signera den") och en Mötley Crüe-tischa som såg ut att vara inhandlad på Blue Fox. Och där stod jag och tänkte på Esbjörn.

Jag var ute och tog ett par öl med min vän Markus för ett par dagar sedan, när han rotade efter något i sin väska visade den sig innehålla både litteratur och förnödenheter.

De lyckliga kompisarna, en liten parentes.

Var på en födelsedagsfest i lördags. En ganska uppstyrd fest med band och bar och hela paketet, en fest där jag dessutom egentligen inte kände något av de två födelsedagsbarnen. I baren kunde man för hundra spänn köpa en lapp med åtta rutor på, en liten öl kostade en ruta och för en stor blev det två. Det slog mig att det måste vara detta Mart Hällgren sjunger om i "Ölstugan som inte finns". Folkets hus i Rågsved uppfyllde denna kväll alla kriterier; man klarade kvällen på en hundralapp och man slapp både visa leg och stå i kö.