Det får vara så

Jag gör ingenting, verkligen ingenting. Detta är verkligen ovanligt för min del, jag brukar för det mesta vara ganska effektiv med att utnyttja min tid på bästa sätt. En kvinna (hon var kanske bara en flicka då, men jag var en pojke så det var inget obehagligt) jag umgicks med i forntid påstod att man alltid gjorde något, om man så bara stod där. Där kan jag ge henne att hon hade en poäng. Så, detta har jag gjort sedan jag kom hem:
• Tittat på stereon jag hade tänkt laga
• Funderat över om det var värt ansträngningen att ta sig till sovrummet för att läsa boken som ligger där
• Lyssnat på en skiva (som jag fått i hemlighet)
• Funderat över ett erbjudande jag fått (också det i hemlighet)
• Läst facebookstatusar till förbannelse
• Tittat på två (ganska sena och väldigt tråkiga) avsnitt av That 70's show
• Läst jättemycket i en ganska tråkig blogg skriven av någon slags bloggkändis
• Ätit en smörgås medans jag tittade på slalom (eller super g, vet inte skillnaden)
• Spelat Ms röj på internet
• Stirrat apatiskt ut i luften
Nu känns det som om jag har hunnit med ganska mycket på de fyra timmar jag har varit hemma, utan att egentligen göra någonting.

Kanske är det i inspiration av denna eftermiddag som jag bestämt mig för att den här blogg-grejen jag skriver i får behålla sitt namn. Det är ganska pinsamt att komma ihåg fel, i synnerhet när det gäller en låt med ett av ens favoritband. Det kanske rent utav är rätt pinsamt att döpa någonting efter en låt-titel över huvud taget. Jag får stå för det helt enkelt. Man kommer gradvis vänja sig och till sist kommer min sanning vara sanningen.