Konversation

– Min mamma är mycket bättre på svenska för att hon har bott i Sverige längre än vad jag har.
– Men du har väl bott här hela ditt liv?
– Ja, men hon flyttade hit ett par år innan jag föddes.
– Men procentuellt sett har ju du bott här 100
– Ja, men hon har bott här längre ju...
– Hehe ja men alltså, aja skit samma.

Hästfest pt2 (mycket ganska trist text om en märklig till ställning)

Jag gillar att göra saker som jag aldrig trodde att jag skulle göra. Kanske mest i bevista evenemang-hänseende då. Idag var jag på Stockholm horse show i Globen. Det var spännande. Kanske inget jag skulle ha betalat flera hundra (som det egentligen kostade) för men jag hade ändå oförskämt trevligt.

Det som bjöds var, i valda delar, först hästhoppning med företrädelsevis fjortonåriga tjejer som deltagare. Det tog ett ganska bra tag innan jag fattade vad det gick ut på, alltså med tidtagningsgrejen, men jag fick lite häng på det efter ett tag. När tjejen som vann fick rida ett ärevarv var det nästan så att jag gåsade lite, det var en sådan pepp i globen. En annan grej som stack ut var en kvinna på häst som hade med sig fyra hundar och fyra ganska märkliga getter. Hundarna fick hon med hjälp av en visselpipa att fösa getterna framför sig och göra olika trix, till exempel att promenera över hästen. Mäktigt var det. Sen kom det några holländska snubbar som åkte på vagn bakom hästar som sprang roligt. Till slut fick hela globen skrika när ens favoritholländare ropades upp och vinnaren (jag skrek inte men han med, i mitt tycke, roligaste hästen vann) fick en låda choklad. Den delen var ganska tråkig och mest konstig. Efter några andra moment av varierande underhållingsgrad (bland annat någon slags fyrspannstävling där jag utvecklade någon teori om att varje lag hade med en tjej som stod i mitten för att de två killarna inte ville verka bögiga (ok, det är helt obegripligt i text, fråga mig om vi träffas)) var det dags för kändishoppningen. Hälften av kändisarna kände jag inte igen. Det var Richard Herrey och folk av samma kändis-kaliber. Nån som hette nåt med Velvet vann och sen tröttnade vi och drog.

Äta vegetariskt (eller billigt för den delen) är lättare sagt än gjort i globen. Jag som ätit två rullar Mentos (en mint och en frukt) till middag fick efter många om och men nöja mig med en väldigt liten påse chips för 25 spänn. Nu blir det varmkorv och Curb your enthusiasm ifall någon händelsevis undrar. God söndag.

Rättelse

Jag pajjade hela min pun i förra inlägget, låten borde heta:
Jag äter inte mina (men det sägs att jag slår mina flick-)vänner
Så kan det gå.

Mer YouTube

Jag kom bara att tänka på att det fanns en viss ironi i det här:

Det hade nog inte blivit lika väl emottagen ifall den hade haft en parentestitel i stil med: Jag äter inte mina vänner (men det sägs att jag slår mina flickvänner).

Till klippet finns också kommentarer i stil med denna:
"Lammet ska leka med hajar? Hahaha, det var fan den roligaste sången jag någonsin hört, 5/5 stjärnor!
Jaja, det är väl symboliskt, lika mycket som att "katter är människor".
Jag tänker iallafall inte bli vegetarian, Jag fortsätter med en av människans mest grundläggande natur, men fortsätt ni tugga era näringsbefriade sojabiffar, bara jag slipper. (sköt ditt eget och skit i andra)"

Jag hade glömt att folk hade sådana åsikter, och kunskaper om svenska språket för den delen. Fantastiskt!

En liten YouTube-fest med Fugazitema

Det här klippet kanske inte visar varför Fugazi är ett av de bästa band jag vet, men det kan ju ändå inte kallas annat än spektakulärt och lite förvånande:


När jag ändå är igång passar jag på att slänga in en lite nyare dänga också:

Inte det bästa spåret på Argument-skivan (eller?) men ett prov på två trummisar spelar samma sak mest hela tiden-grejen, en i min vänkrets på senare tid ganska omdiskuterad skola som jag verkar vara relativt ensam om att uppskatta.

Jag tycker för övrigt att de kan få sluta med den här pausgrejen de ägnat de senaste sju åren åt, sju års pappaledighet är i längsta laget. OCH: jag måste skaffa en sådan där klocka till mina trummor.

Folk som spelar squash

I fredags hände det; jag tyckte att det var större än det mesta som hänt mig på väldigt länge. När jag satt på i squashhallen och väntade på Dega hörde jag från den närmaste banan en röst som jag tyckte var väldigt bekant. Jag satt och lyssnade en stund och bestämde mig sedan för att titta ned på banan och se ifall jag hade hört rätt. Mina öron hade inte svikit mig denna gång heller, det var Refaat el Sayed som tjoade och levde om där nere. Han var ganska duktig och därtill utrustad med en riktig kämparanda och vinnarskalle. När han ett flertal gånger hade slagit bollen under den lägre linjen skrek han "vad ska jag göra för att den ska gå över?" varpå hans ganska mycket yngre motspelare replikerade "slå högre", det tyckte jag var hemskt roligt.

Refaat är även mannen som tidigare bjudit på bevingade ord som: "När kaptenen tappar mössan dansar alla på bordet", "Vi simmar alla i samma båt", "Det där har dommaren fått om bakarslet", "Etiken, den hänger man av sig i tamburen", "Här ligger en gravad hund", "Man får inte vara för hårt nackad", "Man ska aldrig skjuta när det är dimmigt" och "När du köper ett nytt bolag är det egentligen kassan du lägger i vanten". Allt detta förutom att han på åttiotalet gav ordet "affär" (och för all del "doktorshatt" samt klantigt hanterande av egna lögner) ett ansikte.

Bilden ovan är från Dunlop cup 2008, en turnering där Refaat spelade en match i Herrar klass c och resultatet blev 9/2 9/3 9/1 till motståndaren (som senare vann sin klass) Andreas Carlbergs favör.

Jag och folk jag annars mest ser på tv (eller liknande) 2009:
Ge Markus Krunegård mineralvatten
Dricka sprit med Nour el-Refai
Se Refaat el Sayed spela squash

Kungörande

2009 är nu officiellt året då jag totalt förlorade alla sociala spärrar. Jag tror exempelvis att folk varken ser eller hör mig när jag lyssnar på musik på allmän plats. Idag satt jag och spelade lufttrummor till "It's a crime I never told you about the diamonds in your eyes" med Black heart procession i ett fullsatt tunnelbanetåg. Detta inträffade dessutom bara en halvtimme efter att jag förbannat mig för att jag kom på mig själv med att gå längs Västerlånggatan och sjunga med i "Subversion" med Brick. Det är inte ok, folk tittar underligt på en.

Det är alltså inget fel med beteendet i sig, det är fint att leva sig in i saker, men det sticker ut lite på samma sätt som att det bara är särklassen som skrattar på fotot i en gymnasieskolkatalog.

Jag berättar även pinsamma och högst privata saker för helt främmande människor, inte ok.

Den bästa dissen jag har fått

Vi satt på jobbet (allt roligt sägs på jobbet) och snackade över en lunch. Jag höll i en ganska lång utläggning om att alla flyttar till berlin numera och jämförde det med när jag tog studenten och alla flyttade till London. Då kommer den: den bästa dissen jag någonsin fått. Pontus, som i min telefon heter "Pontus (barnpontus)" slänger ur sig "jaha, jag trodde att alla emigrerade till amerika när du tog studenten."

Jag ville bara berätta det, nu ska jag fira lördag.

Les Savy Fav goes barnprogram

...och det låter barnprogram också.

Mitt Nyfors!

Det här borde ju visas på bio! <-klick it, klick it good.

Nyfors, och för all del hela tunan, har lite att hämta upp efter det här. Jag tycker att det hela är härligt vinklat. Hur lyckas man vara 26 utan att ha haft ett enda jobb? Hade jag varit tjejerna i reportaget hade jag kanske låtit bli att: röka på 75% av bilderna, fotografera mig inne på systemet och sist men inte minst låtit bli att bli fotad när jag satt och spelade tv-spel framför en sydstatsflagga tillsammans med en kille med datanördsfjunskägg.

I Nyfors flyger kajorna sina uppvisningar varje kväll, det är för övrigt helt unikt för denna stadsdel.

Jag tänker på hamburgare

Jag undrar ifall det var för att vi åt en enastående hamburgermiddag här hemma idag som jag kom att tänka på att det är väldigt vitsigt att den där McD-karaktären heter Hamburglar. Väldigt vitsigt. Sen kan man givetvis fråga sig varför Donkan vill ha en så uppenbar brottsling i sitt karaktärs-stall men det tar vi en annan dag.

Tisdagsmorgon = jag bjuder på rock n´ roll.

Traktor Performing Devo's Whip It. from TRAKTOR on Vimeo.

Finlandsfärja på alla sätt och vis, fråga Idde Schultz eller Joppe Pihlgren om du inte tror mig.

Tips!

Idag blir det inga gubbskämt eller andra krångligheter, bara ett litet tips. Kolla in det här. <- Klick it. Jag tycker att det är roligt.

Gubbhumor

På jobbet:
Gubbkollega: Vadå, varför kallar du mina skämt för gubbskämt? Jag drar väl inga gubbskämt?
Jag: Jo, alla skämt som avslutas med "som flickan sa" eller liknande är per definition gubbskämt.
Gubbkollega: Jaha... Har du hört den här då? (Drar tveksamt men ändå ganska harmlöst gubbskämt)

Det här har eskalerat och resulterat i att vi avslutar varenda mening med ...som flickan sa. Prova själv, det blir ganska roligt.

Mer mat

Mitt matbloggande blev så populärt (främst hos min mamma, hej) så ja kände mig tvungen att slänga upp en uppföljare.
Har man gått i skolan och sedan jobbat hela kvällen blir man sugen på något snabblagat men ändå mättande. Kravet att det ska vara snabblagat blir ännu viktigare när man bara har tio minuter till godo innan Efterlyst börjar. Jag gjorde korv med (fullkorns)bröd och intog en Legymsallad till det. Jag tycker nog inte att de Quornkorvar jag köpt kan stå upp riktigt mot Hälsans köks sojakorvar men det var ändå smaskigt. Efterlysttittandet som skulle komplettera måltiden kom av sig helt då Comhem hade gått över till digitala sändningar och på så vis fimpat mina möjligheter till det tjuvsmygtittande jag har ägnat mig åt i 1,5 år. Så kan det gå.

Dagens Mitch

Hade jag en son skulle han heta Jörn

Jag har laddat ner en massa sommarprat, och lyssnat på ganska stora delar av det. En lite mer utförlig genomgång av alla kommer kanske senare ifall andan faller på. Nu vill jag bara uppmärksamma Jörn Donner. Jag bestämde mig för att gå hem på söndagskvällen och bestämde att den finlandssvenske journalisten, författaren med mera skulle ackompanjera min söndagsångestmarsch - och jag kunde ju inte ha haft ett bättre sällskap. Välformulerad och reflekterande skulle jag kalla honom. Jag vet inte riktigt vad det var som var så bra med just det programmet men jag blev alldeles fylld av välbehag, ett tillstånd som för mig är ganska ovanligt på hösten.
Jag kom även att tänka på en intervju med Jörn jag såg på tv en bakfull söndag för några år sedan. Vid ett tillfälle pratade han om att han hade blivit tvungen att sluta röka eftersom hans lungor var på väg att ge upp helt. När journalisten frågade ifall han ångrade att han börjat röka svarade han att han inte ångrade en enda cigarett och att det var en stor sorg för honom att han varit tvungen att sluta.

Idag lyssnade jag på Peter LeMarcs sommarprogram, det var inget vidare.

Osorterade tankar: en lätt måltid

Detta var vad jag åt när jag kom hem en eftermiddag för inte så länge sedan. I den stora skålen ser vi en redan färdig (för den lite late) sparrissoppa. Väldigt god var den och den men det som nästan var bäst med den var ändå färgen, en väldigt behaglig (om än lite kall) grön nyans. På tallriken ligger två stycken halvor av Coops egenbakade vitlöksbaguette, den var tyvärr lite torrare än vanligt men ändå helt ok. På brödet placerade jag ett par skivade ägg och toppade det hela med lite mager majonnäs. Anledningen till att det blev den magra majonnäsen var att den normala var slut i tubversionen och jag var ganska inställd på att ha den just tub och inte på burk med allt knivslabbande som det innebär. Problemet är (och nu sticker jag ut hakan lite här) att fettsnåla produkter så gott som alltid är lite äckligare än de fetare varianterna. Den här majonäsen var inget vidare skulle jag vilja påstå. I glaset har jag Oatlys havrecholkaddryck, en dryck jag inte riktigt kommit överens med trots två ihärdiga försök. Det infinner sig nästan omedelbart en slags eftersmak som jag inte alls är förtjust i. Tacka vet jag Alpro soya choklad, det är hemskt synd att den är lite knölig att få tag på i min del av stan. Släng på ett par avsnitt Curb your enthusiasm och, hepp hepp, så har man en helt ok eftermiddag.

Jag och sport

Det slog mig igår, som en smocka i ansiktet. Jag bryr mig lite mer om sport än vad jag vill erkänna. Jag jobbade när AIK mötte IFK Göteborg. Historiskt sett ska jag vara helt oberörd av sportevenemang men nu märkte jag hur jag promenerade till de spots i varuhuset där våghalsiga medarbetare helt emot alla regler hade placerat ut radioapparater. Jag blev rent utav modstulen när aik hade ett mål i baken. Denna känsla övergick i lättnad när kvitteringen kom och oförställd glädje när AIK tog hem det hela till slut. Ska jag tänka på det hela rent nyktert är det inte så konstigt. Jag har en kompis som över huvud taget är insatt i det här med lagsport - han är gnagare och gillar att prata om allt som har med gnaget att göra. Detta har alltså gjort mig till passiv aik-supporter. Didn´t see that one coming.