Jag har tänkt ganska mycket på det här med tunnelbaneperronger (främst i stockholm då) idag efter att ha åkt lite på blåa linjen för första gången på väldigt länge. Nå, vad har jag kommit fram till? Jag har ju alltid varit en röda linjen-anhängare men nu när jag tänker lite mer på saken har den blå varianten sina fördelar. Bortsett från det här med att det tar en mindre evighet att ta sig till den när man väl är på t-centralen så är den rätt bra. Anledning: inomhusperronger. Grottkänslan. Jag gillar´t. Jag tycker dock fortfarande att det är lite konstigt att det är en massa träd målade på väggarna i solna c medans det inte finns ett enda i västra skogen. En annan av mina favoriter är skarpnäck med sitt röda tak, men då snackar vi ju gröna och det är en helt annan historia. Vidare har jag kommit fram till att den sämsta ändå ligger på röda och är inomhus, danderyds sjukhus är inget annat än kall och ful men det vägs upp lite av att den följs av mörby c som är ganska mysig.
Jag har även funderat lite över om jag ska gå och se Wavves på söndag, jag skulle vilja påstå att jag ser dem lite som musikens svar på Finncrisp.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar