Jag har tänkt på en sak ganska länge. När en advokat står misstänkt för ett brott så kommer han alltid (okej, oftast) till föhandlingarna med sin advokat. Känns inte det lite onödigt? Han är ju en själv. Skulle kunna spara in massor med onödiga omkostnader där. Det är ju inte som att en rörmokare ringer en annan rörmokare när rören sprungit läck hemma. Det är vad som pågår i min skalle om dagarna.
Annars kan jag rekommendera Studio 60 on the Sunset strip. Jag betade av hela serien på en helg (jobbhelg dessutom), det gick ju inte att slita sig. Jag tyckte dock att det var allra bäst i början när det mest handlade om tv-skapande och smart dialog. Det var i och för sig nästan lika bra senare i serien när det handlade om kärleksrelationer och smart dialog. Den här serien måste ändå innebära att Matthew Perry är den enda i Friends-ensemblen som har gjort något lyckat efter den seriens nedläggning. Courtney Coxs medverkan i Scream kanske får komma på plats två. Jag är förövrigt ganska glad över att de bara gjorde en enda säsong, lämna publiken hungrig som jag brukar säga.
Snart ska jag ta tag i West wing men jag tänkte att det skulle få bli lite mer höst först.
fredag 22 augusti 2008
torsdag 21 augusti 2008
So 90´s
Igår var nittiotalet på Landet och hälsade på. Jag tycker att det är ganska skönt när det har förflutit så lång tid från ett skede att man kan peka ut vad som var representativt för den perioden. Nittiotalet har alltså kommit dit nu, eller redan för ett tag sedan. Tidiga tvåtusentalet har kanske också kommit dit när jag tänker efter, jag känner att den här vita rockgrejen hör dit, the Strokes och det där.
Igår spelade alltså ett band som hette Culkin (redan här börjar 90-passningarna, det var ju under det årtiondet barnstjärnan de döpt sig efter fick spela in film och sova med Michael Jackson) på Landet ("utestället, inte företeelsen" sa jag igår och kände mig lustig. Sen kom jag på att företeelse var ett helt värdelöst ord att använda i sammanhanget, jag har tappat det här med språket helt(många parenteser här)) och det var inget annat än en nittiotalsfest. Bandet består av bland annat två gamla Kevlar-basister, det tyckte jag var värt ett !. När jag hörde dem på Myspace fällde jag omdömet "som ett tråkigt My bloody valentine". Mbv är ju som bekant ganska tråkiga redan från början, adjektivet tråkig behöver inte alltid innebära något negativt. Ofta, men inte alltid. Nittiotalsgitarrerna stod som spön i backen och öronen, den ena gitarristen hade två jazzmasters och när de väl hade fått ordning på ljudet i andra låten låg nittiodistmattorna som en dimma i lokalen. Första låten presenterades som en ny låt, så ny att de hade blivit tvungna att stjäla lite text av Weezer. Undra om man märker när tänkte jag men det var ganska uppenbart när han sjöng att han hade en elgitarr, skrev de här dumma låtarna och älskade allihop i andra versen. De första två Weezer-skivorna är ju helt sjukt bra, det ska jag skriva om någon dag. Jag antar i och för sig att alla låtar var nya eftersom det här var bandets första spelning. Trummisen var kanske mest nittio av allt: 90-frisyr, 90-kläder, 90-moppemushe - han hade hela paketet där han satt och grungeröjde.
Jag kanske verkar lite negativ men så är det inte alls, jag tyckte att det var ganska bra. Kommer definitivt gå och se dem igen om jag får chansen. Han jazzmaster-gitarristen (som jag vet heter Jonas och för övrigt gitarrhjältade lite ibland, fördelaktigt) har lagt ut en cover där Dancing in the dark goes My bloody valentine på My space och den är helt sanslöst bra, synd att de inte spelade den. Känner jag mig själv rätt kommer jag nog vara full och påpeka det för någon av medlemmarna ganska snart.
På vägen hem gick jag och funderade över det här årtalet som jag har tjatat så mycket om i det här inlägget. På jobbet brukar de ibland spela What´s up? med Four non blondes i högtalarna, jag kan inte avgöra ifall jag tycker att det är en bra låt numera. Att jag blir lite pappad varje gång den dyker upp har nog mer med nostalgi att göra. Runt ´98 brukade vi ha temafester i mitt gäng, det började med 70-talsfesten och fortsatte med en 80-variant. Jag var utklädd till Björn Borg på den första och till Magnum p.i på den andra. Då, 98, föreslog jag lite skämtsamt att vi skulle han en fest med det då aktuella årtiondet som tema. Det skrattade vi bort eftersom vi inte tyckte att det fann´s något speciellt som utmärkte den aktuella tidsperioden - what did we know?
Man undrar ju vad som kommer anses utmärkande för tiden vi lever i nu. Min spontana tanke är Bloc party, jag kan inte riktigt underbygga detta men så är det.
Igår spelade alltså ett band som hette Culkin (redan här börjar 90-passningarna, det var ju under det årtiondet barnstjärnan de döpt sig efter fick spela in film och sova med Michael Jackson) på Landet ("utestället, inte företeelsen" sa jag igår och kände mig lustig. Sen kom jag på att företeelse var ett helt värdelöst ord att använda i sammanhanget, jag har tappat det här med språket helt(många parenteser här)) och det var inget annat än en nittiotalsfest. Bandet består av bland annat två gamla Kevlar-basister, det tyckte jag var värt ett !. När jag hörde dem på Myspace fällde jag omdömet "som ett tråkigt My bloody valentine". Mbv är ju som bekant ganska tråkiga redan från början, adjektivet tråkig behöver inte alltid innebära något negativt. Ofta, men inte alltid. Nittiotalsgitarrerna stod som spön i backen och öronen, den ena gitarristen hade två jazzmasters och när de väl hade fått ordning på ljudet i andra låten låg nittiodistmattorna som en dimma i lokalen. Första låten presenterades som en ny låt, så ny att de hade blivit tvungna att stjäla lite text av Weezer. Undra om man märker när tänkte jag men det var ganska uppenbart när han sjöng att han hade en elgitarr, skrev de här dumma låtarna och älskade allihop i andra versen. De första två Weezer-skivorna är ju helt sjukt bra, det ska jag skriva om någon dag. Jag antar i och för sig att alla låtar var nya eftersom det här var bandets första spelning. Trummisen var kanske mest nittio av allt: 90-frisyr, 90-kläder, 90-moppemushe - han hade hela paketet där han satt och grungeröjde.
Jag kanske verkar lite negativ men så är det inte alls, jag tyckte att det var ganska bra. Kommer definitivt gå och se dem igen om jag får chansen. Han jazzmaster-gitarristen (som jag vet heter Jonas och för övrigt gitarrhjältade lite ibland, fördelaktigt) har lagt ut en cover där Dancing in the dark goes My bloody valentine på My space och den är helt sanslöst bra, synd att de inte spelade den. Känner jag mig själv rätt kommer jag nog vara full och påpeka det för någon av medlemmarna ganska snart.
På vägen hem gick jag och funderade över det här årtalet som jag har tjatat så mycket om i det här inlägget. På jobbet brukar de ibland spela What´s up? med Four non blondes i högtalarna, jag kan inte avgöra ifall jag tycker att det är en bra låt numera. Att jag blir lite pappad varje gång den dyker upp har nog mer med nostalgi att göra. Runt ´98 brukade vi ha temafester i mitt gäng, det började med 70-talsfesten och fortsatte med en 80-variant. Jag var utklädd till Björn Borg på den första och till Magnum p.i på den andra. Då, 98, föreslog jag lite skämtsamt att vi skulle han en fest med det då aktuella årtiondet som tema. Det skrattade vi bort eftersom vi inte tyckte att det fann´s något speciellt som utmärkte den aktuella tidsperioden - what did we know?
Man undrar ju vad som kommer anses utmärkande för tiden vi lever i nu. Min spontana tanke är Bloc party, jag kan inte riktigt underbygga detta men så är det.
onsdag 13 augusti 2008
Dialog
– So you say that he´s casting me just because he wants to sleep with me?
– No I say he´s casting you because he wants to marry you and sleep with others.
– No I say he´s casting you because he wants to marry you and sleep with others.
fredag 8 augusti 2008
Dexter
Det här kommer lite då och då. Snart ska då bli oftare. Jag sitter på jobbet - det är mest det jag gör nu, det och att ligga hemma på soffan och kolla på serier.
Jag började med att titta på de två säsonger av Dexter som finns. På det hela taget måste jag kalla detta en förtjusande serie. Spännande och komiskt med en kvick dialog och ett brett persongalleri. Jag ska inte sticka under stol med att det fanns ett gäng nästintill löjeväckande passager och det kändes inte alltid hundra procent trovärdigt, jag blev till exempel helt sjukt irriterad på att hela grejen med att den där svarta polisen med mustash och rakat huvud (hette han Stokes (eller Stoker?) eller blandar jag ihop med någon i CSI??) som förföljer Dexter dygnet runt i andra säsongen. Det här med trovärdigt förresten, vi pratar ju om en serie om en kriminaltekniker som extraknäcker som seriemördare - inte helt omöjligt men det det lägger ribban på en viss höjd redan från början.
Just nu tittar jag på Studio 60 on the sunset strip, är på avsnitt 15 av 22 och sjukt bra är det.
Jag började med att titta på de två säsonger av Dexter som finns. På det hela taget måste jag kalla detta en förtjusande serie. Spännande och komiskt med en kvick dialog och ett brett persongalleri. Jag ska inte sticka under stol med att det fanns ett gäng nästintill löjeväckande passager och det kändes inte alltid hundra procent trovärdigt, jag blev till exempel helt sjukt irriterad på att hela grejen med att den där svarta polisen med mustash och rakat huvud (hette han Stokes (eller Stoker?) eller blandar jag ihop med någon i CSI??) som förföljer Dexter dygnet runt i andra säsongen. Det här med trovärdigt förresten, vi pratar ju om en serie om en kriminaltekniker som extraknäcker som seriemördare - inte helt omöjligt men det det lägger ribban på en viss höjd redan från början.
Just nu tittar jag på Studio 60 on the sunset strip, är på avsnitt 15 av 22 och sjukt bra är det.
lördag 2 augusti 2008
Truthing:
– Hörrni, har ni blivit bitna av något och det aldrig läker?
– En kvinna...
– Oooooh, poetiskt!
– En kvinna...
– Oooooh, poetiskt!
fredag 1 augusti 2008
Sommarlättja
Jag är så sanslöst dålig på det här. Nu har den här skapelsen blivit ett forum där jag ber om ursäkt för att jag inte skriver. Inte ok. Jag ber visserligen mest om ursäkt inför mig själv - ingen vet ju att den här saken finns. Jag skulle kunna skylla allt på att jag slipar på ett stordåd. Det skulle vara lite utav en lögn, bara lite. Vänta några dagar och se...
Jag är lite känslig mot getingstick. På jobbet idag var det en geting som trakasserade mig i ett par timmar. Mitt under ett köp kommer den varpå jag får panik och slår till den så att den flyger rakt i ansiktet på en kund. Han gjorde det enda rätta och stampade på den innan han mumlade "I killed it", varken mer eller mindre.
En annan dag ska jag skriva nåt vettigt, kanske om Dexter.
Jag är lite känslig mot getingstick. På jobbet idag var det en geting som trakasserade mig i ett par timmar. Mitt under ett köp kommer den varpå jag får panik och slår till den så att den flyger rakt i ansiktet på en kund. Han gjorde det enda rätta och stampade på den innan han mumlade "I killed it", varken mer eller mindre.
En annan dag ska jag skriva nåt vettigt, kanske om Dexter.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)