So 90´s

Igår var nittiotalet på Landet och hälsade på. Jag tycker att det är ganska skönt när det har förflutit så lång tid från ett skede att man kan peka ut vad som var representativt för den perioden. Nittiotalet har alltså kommit dit nu, eller redan för ett tag sedan. Tidiga tvåtusentalet har kanske också kommit dit när jag tänker efter, jag känner att den här vita rockgrejen hör dit, the Strokes och det där.

Igår spelade alltså ett band som hette Culkin (redan här börjar 90-passningarna, det var ju under det årtiondet barnstjärnan de döpt sig efter fick spela in film och sova med Michael Jackson) på Landet ("utestället, inte företeelsen" sa jag igår och kände mig lustig. Sen kom jag på att företeelse var ett helt värdelöst ord att använda i sammanhanget, jag har tappat det här med språket helt(många parenteser här)) och det var inget annat än en nittiotalsfest. Bandet består av bland annat två gamla Kevlar-basister, det tyckte jag var värt ett !. När jag hörde dem på Myspace fällde jag omdömet "som ett tråkigt My bloody valentine". Mbv är ju som bekant ganska tråkiga redan från början, adjektivet tråkig behöver inte alltid innebära något negativt. Ofta, men inte alltid. Nittiotalsgitarrerna stod som spön i backen och öronen, den ena gitarristen hade två jazzmasters och när de väl hade fått ordning på ljudet i andra låten låg nittiodistmattorna som en dimma i lokalen. Första låten presenterades som en ny låt, så ny att de hade blivit tvungna att stjäla lite text av Weezer. Undra om man märker när tänkte jag men det var ganska uppenbart när han sjöng att han hade en elgitarr, skrev de här dumma låtarna och älskade allihop i andra versen. De första två Weezer-skivorna är ju helt sjukt bra, det ska jag skriva om någon dag. Jag antar i och för sig att alla låtar var nya eftersom det här var bandets första spelning. Trummisen var kanske mest nittio av allt: 90-frisyr, 90-kläder, 90-moppemushe - han hade hela paketet där han satt och grungeröjde.

Jag kanske verkar lite negativ men så är det inte alls, jag tyckte att det var ganska bra. Kommer definitivt gå och se dem igen om jag får chansen. Han jazzmaster-gitarristen (som jag vet heter Jonas och för övrigt gitarrhjältade lite ibland, fördelaktigt) har lagt ut en cover där Dancing in the dark goes My bloody valentine på My space och den är helt sanslöst bra, synd att de inte spelade den. Känner jag mig själv rätt kommer jag nog vara full och påpeka det för någon av medlemmarna ganska snart.

På vägen hem gick jag och funderade över det här årtalet som jag har tjatat så mycket om i det här inlägget. På jobbet brukar de ibland spela What´s up? med Four non blondes i högtalarna, jag kan inte avgöra ifall jag tycker att det är en bra låt numera. Att jag blir lite pappad varje gång den dyker upp har nog mer med nostalgi att göra. Runt ´98 brukade vi ha temafester i mitt gäng, det började med 70-talsfesten och fortsatte med en 80-variant. Jag var utklädd till Björn Borg på den första och till Magnum p.i på den andra. Då, 98, föreslog jag lite skämtsamt att vi skulle han en fest med det då aktuella årtiondet som tema. Det skrattade vi bort eftersom vi inte tyckte att det fann´s något speciellt som utmärkte den aktuella tidsperioden - what did we know?

Man undrar ju vad som kommer anses utmärkande för tiden vi lever i nu. Min spontana tanke är Bloc party, jag kan inte riktigt underbygga detta men så är det.