Skamgrepp

Michael Douglas i sitt esse! Kanske borde förklara mig med att jag fastnade framför tvn och att jag inte har så många kanaler, kunde tillägga att min dator (fortfarande) är på lagning. Det blir inget av det. Jag såg just Skamgrepp och så är det med det. Ja, jag kunde ha tittat på en bra film men jag tittade på Skamgrepp. Och: Michael Douglas är en underskattad skådespelare.

En annan sak jag tänkte ta upp med denna film är hur härligt det är när teknologi känns daterad. Filmen är från 1994 och utspelar sig på ett hårdvaruföretag i Seattle, det refereras även friskt till Silicon Valley. Företaget utvecklar en toppmodern cd-romläsare (!) som heter Acramax (eller något liknande) och ska revolutionera marknaden. När de kollar sin mail är det så gulligt så det är inte klokt. Och väldigt högteknologiskt. Michaels mobiltelefon är ett kapitel för sig, displayen ser ut som om den borde sitta på en klockradio. Kan vara skönt att tänka på teknologiska landvinningar, allt känns så lätt när man tänker på hur det var förr. Om tio år kommer jag sitta här och skratta åt telefonen och datorn jag har idag. Ipoden har folk nästan börjat skratta åt redan fast jag bara har haft den i tre-tyra år. Jag minns när pappa köpte sin första dator, en Macintosh performa 450, det var en kraftfull best med 25 mhz processor och 120 mb hårddiskutrymme. Vi hade starkaste datorn i kvarteret där en liten stund. Sen var vi ju ballare än alla andra eftersom vi hade Mac men det hade man inte riktigt förstått ännu.

Människor i min morfars generation (folk som med rasande hastighet närmar sig hundrastrecket) hävdar envist att ingen annan generation kommer få uppleva samma teknologiska landvinningar som de har gjort. Där tror jag att de har fel. Nog för att det måste ha varit omvälvande att bevittna intågandet av bilar och tv-apparater så kan ju inte framstegen vara slut här. Under slutet av 1800-talet satt de säkert nöjda och belåtna när de tänkte på att de hade sina ånglok och, vad vet jag, elden kanske. Inte kunde de ana vad som komma skulle, lika lite som vi kan nu. Jag gillar att åtminstonde gissa, för något år sedan hade jag en ganska eldig diskussion om huruvida det var möjligt att en fungerande teleportör skulle uppfinnas under vår livstid. Jag var pro. Jag har inte riktigt någon poäng med detta men: bring it on. Överraska mig.

ang högskoleprovet

Meningen var egentligen att det skulle gå bättre än förra gången, inte marginellt sämre som nu blev resultatet. Skam den som ger sig, jag kör igång hårt i vår igen. Ett konstigt prov det där när jag tänker efter, jag förstår inte riktigt vad det mäter. Jag är bra på att veta vad ord betyder, det har jag förstått att det mäter.

Två konversationer

Seven eleven, Götgatan, Stockholm natten mellan 17 och 18 oktober runt 02:00
- Ööööh, jag vill ha folköl
- Vill du ha lösa finns de i kylen därborta, vill du ha sex så finns det bakom disken
- Ok, jag tar sex
- Wooo, sex bakom disken
- Ja...
- Åååh, jag ska också ta sex bakom disken
- Hm
- Vad ska du ha? Kom igen, sex bakom disken
- Ja...
- Vad kostar sex bakom disken?
- 70 kronor

Slussens tunnelbanestation, Stockholm natten mellan 17 och 18 oktober runt 04:30
- Får jag ta en folköl av dig?
- Nepp, jag har bara två kvar.
- Komigen!
- Vill du höra en pest eller kolera?
- ?
- Skulle du hellre knulla med din egen mamma eller börja varje dag med att äta liite av din pappas bajs?
- Vafan säger du?
- En pest eller kolera
- Vad fan säger du om min mamma?
- Alltså i teorin...
- Vafan drar du in min mamma i det här för?
- Alltså inte din mamma riktigt, mer teoretiskt...
- Jävligt onödigt att dra in min mamma i det här!
- Mmmm...
-

Svackan

Känner att jag kommit in i en svacka på blogg-fronten. Kanske på andra håll också när jag tänker efter. Hösten suger musten ur mig, min lägenhet fryser ned mig. Helgen däremot bjuder på flertalet festligheter: högskoleprov, omställning till vintertid och fester både här och där. Tänkte för en gångs skull ta det lite piano eftersom jag jobbar på söndagen.

Det här kan vi kalla ett litet mellaninlägg, som den senaste Paul Auster-boken, mest ett bevis på att man lever. Den stora skillnaden är kanske att jag skrattade högt flera gånger när jag läste den boken. Jag får besked om datorns vara eller icke vara i nästa vecka. När jag får en okej dator ska den här loggboken blomma ut, leva upp och bara frodas i största allmänhet.

Exil

Gick i exil. Flydde till tunan. Firar att jag är ledig med att jobba.

Nya skivan med David Sandström Overdrive är ungefär lika bra som jag hade förväntat mig. Och lång. Slängde igång den när jag väntade på bussen vid Skuru skola i Nacka, väntade på tuben i en kvart i Slussen och hade ändå en låt kvar att lyssna på när jag kom hem. Ska nog skriva mer om den vid ett annat tillfälle. Just nu känner jag att det får räcka så.

Mac und macka

På datorfronten intet nytt. Jo okej - litet nytt - det skickas papper.

Var lite sugen på att uppgradera och lyxa till det men jag väntar nog lite med det. Jag verkar vara en av få som tycker att de nya macbookarna ser helt ok ut. Fredo (åsiktsmaskinen) tyckte att den såg ut som "min jävla Acer" och min pappa (som oftast är nästintill överdrivet positiv till apple-relaterade saker) använde begreppet överdesignad. Till de som har visat sig positiva (inte odelat men ändå peppade) hör Pesa, Dega och jag. Jag är alltid positiv.

Blev just erbjuden 40 spänn för min frukostmacka. Jag kontrade med att försöka höja till 50, dojjan var ju trots allt väldigt hungrig. Sen började jag tänka på moral och sådant. Han ville inte gå upp till 50 och jag kände att jag inte ville backa i det läget. Sen började jag tänka på moral igen. Jag har väl egentligen inga skrupler när det gäller att sälja en macka på det viset. Till det priset. Det var ju inte direkt så att jag begärde en avsugning av en hemlös för min ostsmörgås. Hade han inte börjat tjafsa om pengar hade jag nog delat med mig av min macka.

Stilbyte

bedgkJag har tänkt att jag skulle hotta upp den här grejen lite men datordöden har kommit lite i vägen. Nu bytte jag mall i alla fall. Känner mig väldigt nöjd med den här nya som heter "Harbor". Tycker att det passar in bra då jag ser detta lite som en loggbok över mina resor på livets hav (haha, poetiskt) där jag navigerar i med- och motvind, på öppna oceaner (nu kanske jag borde ge mig) och snäva floder.

Jag känner att jag har börjat vårda min lilla loggbok bra, skriver förhållandevis kontinuerligt. Det primära målet nu är att börja skriva om intressantare saker (inte bara sitta och blajja när jag har tråkigt på jobbet) och, sen när jag får tillbaka datorn, lägga in fler bilder. Bilder ger liv. Vad som inte ger liv är ett helt inlägg om att jag har bytt bloggmall till en med hamntema. Även om jag är nöjd så sitter jag likväl och blajjar på jobbet.

Vardagsbetraktelser

Tekniken tar över mitt liv. De här senaste dagarna utan dator har varit smått hemska. Jag vet inte riktigt vad jag brukar göra med den men nåt måste det ju vara. Jag sitter hemma och saknar den lite på kvällarna. Igår spelade jag gitarr framför Efterlyst, kändes produktivt på något vis. Jag frågade Tomas vad han gjorde nyligen när han fick en häst i sin dator. "Jag köpte en pipa och började läsa böcker" svarade han då. Läsa böcker, ett analogt nöje - på min ära, fan vad jag ska läsa böcker den kommande tiden. Jag håller på med två stycken för närvarande, en på jobbet och en hemma. Hänger med Simon Kernick på jobbet och hemma väntar Klas Östergren.

När jag får tillbaka min dator ska jag påbörja PROJEKTET.

Kärlek till musik pt 2

Pappas telefon ringer.
Jag: Vilken osmaklig telefonsignal du har.
Pappa: Vadå? Det är ju Hoedown med Emerson lake and palmer!
Jag: öh, jaha...
Pappa: Den är baserad på ett klassiskt stycke.
Jag: Vill du bt:a över den till mig?
Pappa: Ja!

Nu har vi samma ringsignal, jag och min far - osmaklig och härlig är den.

Datordöden

Jag förbannar alla dessa gånger jag har sagt saker i stil med "min dator går som en jävla klocka" eller "jag har aldrig haft några problem med min dator". För att dra en Riketparalell kan man säga att all denna självgodhet har straffat sig, saker börjar rämna. Min dator dog i fredags, eller kanske bara hamnade i en ganska djup koma. Den är ju för fan stendöd (referenserna står som spön i backen), nästan som för att håna min överdrivna självgodhet. Min näst intill förmätna inställing till saker som fungerar kommer tillbaka och bitch slapar mig i ansiktet gång på gång. Nu har 2008 och jag hamnat i krig på allvar. Jag ska skaffa en ny, en bättre snyggare och starkare - en man kan lita på.

Roadtrip

Tog bilen (lyxöverflådaudin) och plockade efter några smärre missöden upp Dega på Gärdet. Vi satte kurs mot Uppsala och hittade dit utan några större problem, bortsett från att jag var fruktansvärt kissnödig den sista biten. Hängde hos Pesa en stund och fick lite program och samtal. Nekade kaffe, vill ju inte vara upptjackad hela natten när man ska jobba tidigt, ja jag är en mes. Käkade på Max. Styrde kosan mot Knutby, tänkte turista lite. Helt plötsligt gick det upp för oss att vi hade åkt helt fel. Bytte destination till Arlanda. Gick in på inrikesterminalen och insöp atmosfären. Jag gillar känslan, det kändes som att vi skulle åka någonstans alternativt väntade ett kärt återseende. Inget av detta var fallet men känslan var i vilket fall som helst stimulerande. Åkte hem med nya krafter. Det är så lätt att göra vardagen lite mer spännande - att man inte tänker på det oftare är skamligt, slöseri med tid.

Internet

Internet är lite som kranvatten, man fattar inte hur bra det är förrän man är utan. I synnerhet på jobbet.

Den här tyskan.

Det här bilden får representera en diskussion vi hade på jobbet. Alla vi frågade (övervägande heterosexuella män) trodde att hon var lite snyggare än hon var i verkligheten, Christine Schürrer aka tyskan alltså. Det var den uppfattningen man fick när man bara såg henne med blurrat ansikte. Rent statistiskt alltså, de deltagande i min lilla undersökning var dessutom inte så förskräckligt många.

Jag tycker att det är fruktansvärt intressant på flera sätt med denna tyska kvinna. Jag förstår inte hur de kan avgöra att hon inte är psykiskt störd när hon vägrar svara på frågor. Allt annat talar uppenbarligen för att allt inte skulle stå rätt till där. Nu sitter jag visserligen bara och tycker utifrån vad jag läst i tidningar och nyss sett på Efterlyst. En liten hobbyexpert är vad jag är. Att jag tycker att det är fasligt intressant var vad jag ville få fram. Så mycket frågor och så lite svar. Vems var hårtussen? Vems var den andra hårtussen? Varför skulle hon titta på runstenar? Vem åker till Arboga för att titta på fornlämningar över huvud taget?
Nä nu får jag allt ta och krypa till kojs, ska upp och vara duktig om några timmar.

Blogg-blogg

Jag har börjat läsa random folks bloggar, och gilla det dessutom, ibland hittar man guldkorn. Något som har slagit mig är att det är fördelaktigt med korta inlägg, allra helst om man hittar någon som har skrivit ett tag och man vill läsa ifatt lite, det är svårt att orka annars. Leif GW Persson skrev helt sjukt långa inlägg under sin tvåveckorskarriär, men det tyckte jag inte gjorde någonting; nörd.

Jag funderar på att bli lite seriös med den här grejen. Hittills har jag bara hafsat ur mig oigenomtänkta grejer och inte avslöjat adressen för mer än ett par stycken. Jag har trivts ganska bra med att själv gå tillbaka och titta vad jag har skrivit vid olika tillfällen. Kanske är bäst att behålla det på den nivån.

Angående längd på olika inlägg (om vi nu ponerar att jag skulle vara lite mer seriös med den här grejen) så skulle jag vilja lägga upp hela grejen som en Shellac-skiva - ibland är det långt och monotont till förbannelse och ibland fyrar man av ärtiga stänkare. Ibland fattar man ingenting. En skön avvägning helt enkelt. Bilder ska jag iallafall börja lägga in fler av, det lättar upp. Se mitt pingisinlägg till exempel, en föredömlig blandning av text och intetsägande bild - det är framtiden.

Bara en liten parentes: jag har helt glömt hur man använder semikolon, i det här inlägget förekommer ett litet experiment. Ska förkovra mig på området ikväll.