One smokin' mother

På senare tid har en ganska stor del av min tankeverksamhet ägnats åt fenomenet rökning. Jag är själv lite utav ett skeptiskt fan. Man vill ju se det som att man unnar sig livets goda men som en normalbegåvad tänkande människa kan man ganska lätt inse att det inte är så smart att dränka sina lungor i hutlöst dyr tjära. Jag har på senare tid på ett ganska nedlåtande sätt även börjat se det som en white trash-företeelse och tycker mest att det känns onödigt att gå runt och vara beroende av ett gift man egentligen inte har något behov av. Mitt rökande begränsas således till fest (tolkar det ordet ganska generöst) och någon gång då och då när jag tycker synd om mig själv.

Det jag har tänkt på mest i sammanhanget är rökning under graviditet. I Mad men röker kvinnorna som fan när de är gravida. Det är på något vis helt ok då serien utspelar sig i sextiotalets början och man inte visste bättre, + att det är en tv-serie. På mitt jobb röker folk också som fan när de är gravida, inte alla (inte kryckan t.ex) men det förekommer i en utsträckning jag inte trodde fanns 2009.
Jag har lite problem att avgöra om det eller rattfylla är värst. Jag gick till och med för ett par dagar sedan så långt att jag sa att det inte ens var synd om mammor som förlorat sina barn under graviditeten ifall de har rökt under den. Det är klart att det är det, men de får skylla sig själva i ganska bra större utsträckning än ifall de inte hade gjort det. Så förbannat svårt är det inte att sluta röka, speciellt inte ifall man har en bra anledning.

Imorgon åker jag till Paris och röker Pall mall, känner en koppling till två Klas Östergren-böcker.

ps Det är snyggt att röka, snyggare än att äta till exempel en semla (eller ett kinderägg). Cigaretter bjuder däremot inte på några som helst överraskningar i mitten, om det inte är en skummis som har rullat dem förstås. ds